Sakfrågan först. Oppositionen i riksdagens arbetsmarknadsutskott har röstat igenom följande: Arbetslösa ska under de första hundra dagarna bara behöva söka jobb inom sitt närområde och inom sitt yrke. I dag gäller jobbsökande från dag ett i hela landet och inom alla yrken. Deltidsarbetslösa ska också få a-kassa under längre period än dagens 75 ersättningsdagar (30 veckor), menar oppositionen.
Regeringen anser att möjligheten att stämpla upp till heltid, motverkar deltidsarbetslösas sökande efter heltidsjobb. Så gick argumentationen när reglerna infördes 2008 och det fanns fog för den. Skillnaden i inkomst mellan att jobba heltid och jobba deltid plus a-kassa är inte särskilt stor i låglöneyrken.
Men det är en sida av saken. Den andra är att heltidsarbetslösa nu har svagare drivkrafter att ta ett deltidsjobb som en väg till heltidsarbete.
Hur den optimala a-kassan ser ut är svårt att säga. Nationalekonomerna Bertil Holmlund och Susanne Ek vid Uppsala universitet reder ut begreppen i Långtidsutredningen. Deras slutsats är att a-kassereglerna vid deltidsarbetslöshet behöver bli lite mer generösa – ersättningen höjas från 80 till 90 procent och tiden utökas från 30 till 40 veckor. Oppositionen pekar nu i samma riktning och uppmanar regeringen att ”se över” de nuvarande reglerna.
Och visst borde den det. Detta är nämligen en typisk fråga där partierna bör släppa prestigen och nå en bred uppgörelse som håller. Det handlar mer om teknik än ideologi och målet är alla överens om: Se till att arbetslösa får arbete snabbt.
Regeringen förväntas nu återkomma till riksdagen med ett förslag. Men egentligen borde detta bli en egen post i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Den vägen är fortfarande öppen.
Så den bittra eftersmaken. Hur gick det till när oppositionen samsades i går? Den fällde först regeringens förslag varefter utskottet tog en paus. Uppgifterna går isär om vad som hände sen. Enligt flera närvarande moderater tog Socialdemokraternas gruppledare Ylva Johansson med sig sverigedemokraten Sven-Olof Sällström till sitt arbetsrum där denne kort samtalade med ledamöterna i S, V och MP. Detta bekräftas av Sällström. Men så ska en S-ledamot ha invänt mot Sällströms närvaro och denne fått lämna rummet. Johansson hävdar i sin tur att hon aldrig bjöd in Sällström utan att han gick till hennes rum på eget bevåg.
Bakom den lite barnsliga tvisten om vem som sa vad finns en viktig fråga om relationerna mellan SD och den övriga oppositionen. Röstning på samma förslag inte är samarbete per definition. Men vad ska man kalla en avstämning i pausen för att veta var man har varandra inför omröstningen?
Nästa steg kan vara informella konsultationer inför utskottsmöten. Det i sin tur kan göra regeringen nervös och ”tvinga” den att samtala med Sverigedemokraterna. Och så är det nya partiet inne i värmen och valrörelsens utfästelser från båda blocken inget värda.
Gårdagens händelser i arbetsmarknadsutskottet inträffade dessutom dagen efter det egendomliga meningsutbytet mellan Johnny Skalin (SD) och Tommy Waidelich (S) under debatten om vårpropositionen. Två gånger bjöd Skalin in Socialdemokraterna till formaliserat samarbete. Två gånger gled Waidelich undan frågan i stället för att smälla i dörren, vilket fick partiledare Jimmie Åkesson (SD) att tala om en öppning från S.
Det ser inte bra ut.