Huvudspåret i svensk försvars- och säkerhetspolitik måste motverka ett expansionistiskt Ryssland. Det är runt det diskussionerna på det nu pågående Folk och försvars rikskonferens i Sälen kretsar, mer eller mindre uttalat.
Vad krävs då av Sverige? Först och främst gäller det att överge alla kvardröjande illusioner att Sverige kan stå utanför en väpnad konflikt i vår region. Ett ryskt angrepp mot något Östersjöland kräver kontroll över Östersjön och därmed över svenskt territorium.
I och med Solidaritetsförklaringen har Sverige förbundit sig att bistå EU- och nordiska länder vid ett angrepp. Det är dock ett löfte som i dag inte kan uppfyllas på något meningsfullt sätt. Dels är det svenska försvaret för svagt, dels ingår inte Sverige fullt ut Natos försvarsplanering eftersom Sverige står utanför Nato.
Sett till svensk försvarsförmåga hänger de två sakerna ihop. Ett svenskt Nato-medlemskap vore ett naturligt steg, av skälen ovan, men kan inte ersätta Sveriges behov att rusta upp. Tvärtom är det en förutsättning för Nato-medlemskap. När den dagen kommer förväntar sig Nato att Sverige har gjort sin hemläxa och kan bära sin del av de gemensamma försvarsåtagandena.
Målet måste vara att ha ett försvar som är så trovärdigt i att möta de olika typerna av hot från Ryssland att det aldrig behöver användas fullt ut.
Men det militära försvaret är bara ett av flera verktyg och arenor för att möta rysk aggression och destabilisering. Sverige måste bli bättre på att möta propagandakrigföring dirigerad från Moskva. Det handlar om allt från vilda utfall från Rysslands Stockholmsambassad som drar med svenska medier i sitt spel, till Moskvas symbios med svenska högerextremister som syftar till att underblåsa konflikter i Sverige och undergräva våra institutioner.
På europeisk nivå är energisäkerhet en viktig fråga. Arbetet med att få ett antal europeiska stater bort från beroendet av rysk naturgas måste fortskrida snabbt.
Ukraina är det tydligaste exemplet på hur Ryssland använder korruption som ett politiskt verktyg. Genom att utnyttja och göda ukrainsk korruption – flagrant sådan i just energisektorn – skaffade sig Moskva samarbetspartners i Ukraina som till förmån för egen berikning åsidosatte nationella intressen. Liknande mekanismer använder Ryssland nu på Balkan.
Men korrumperade politiker och oligarker placerar en stor del av sina pengar i Västeuropa, under rättsstaternas beskydd. Lika vanligt är att olika aktörer döljer sitt ägande i känsliga sektorer i hemländerna med hjälp av snåriga ägarkonstellationer vars ändar finns i västerländska bolagsregister som är skyddade för insyn.
EU måste ta itu med detta. Det är orimligt att europeiska banksystem och bolagsregister används för att gömma stulna pengar och korrupt ägande, som i sin tur utgör verktyg för en regim som undergräver vår säkerhet.
Till sist: Rysslands förbrytelser i Syrien får inte pågå ostraffade. Sanktioner har bidragit till att dämpa Moskvas iver i Ukraina. De måste användas även för att straffa Putins bombningar av syrisk civilbefolkning.