En del Ärsdagar Àr viktigare att uppmÀrksamma Àn andra. Flyktingkonventionen som fyllde 70 Är tidigare i veckan Àr en av dessa.
Detta viktiga rÀttsliga dokument gÀllde till en början enbart européer och hÀndelser innan 1951. Skyddet konventionen gav kom dÀrmed att gÀlla mÄnga som flydde undan förtrycket i stater dominerade av Sovjetunionen till stater i VÀsteuropa. SÄdant möttes inte sÀllan med sura miner frÄn kommunistimperiets eftersÀgare. Mot esterna som flytt till Sverige bedrevs en sÄdan flyktingfientlig agitation.
Först 1967 kom regelverket att gÀlla Àven utanför Europa. I konventionen tydliggörs vem som Àr flykting och vilka rÀttigheter de ska ha. HuvudspÄret Àr att ge dem som förtrycks och förföljs skydd. Reglerna utestÀnger bland annat dem som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser.
Bakgrunden till flyktingkonventionen var andra vÀrldskrigets fasor och följder. Vid dess slut var det mÄnga som flytt undan kriget eller etnisk och politisk förföljelse och förtryck i diktaturer. Till sitt forna hemland kunde eller ville mÄnga inte ÄtervÀnda. De hade etablerat sig pÄ tillflyktsorterna eller sÄg att farorna de flytt ifrÄn fortfarande fanns kvar.
Dessutom hör det till bilden att man i mÄnga lÀnder som sagt tvÀrt nej till judar, andra minoriteter och oppositionella som försökte lÀmna Hitlers Tyskland nu förstod konsekvenserna av sitt handlande. Dessa erfarenheter ledde till att en rad stater de kommande Ärtiondena kom att lÀgga om sin flyktingpolitik frÄn restriktiv till generösare.
Detta bör dagens politiker pÄminnas om.
För runt om i vÀrlden finns det mÄnga mÀnniskor som drivits pÄ flykt. Och de kan bli fler. I Syrien har kriget pÄgÄtt mer Àn ett Ärtionde och förtryckarna i Assadregimen Àr Ànnu vid makten. I Afghanistan ser vi hur terroremiratet Talibanerna breder ut sig allt eftersom fler och fler amerikaner lÀmnar afghansk mark. Den afghanska regimen Àr alldeles för svag och ovillig att hantera hotet.
Samtidigt kan asylsystemet inte lösa de krig och det förtryck som hÀrjar i en del lÀnder. Men systemet ger dem som lyckas fly en möjlighet till ett nytt liv utan stridigheter och diktatur.
MottagarlÀnders skyldigheter bör dock inte stanna vid detta. Tanken med asylsystemet mÄste ocksÄ innebÀra upprÀttelse för de som behandlats orÀtt och ge en verklig chans att bygga sig ett liv i sitt nya hemland. Men sÄ ser inte dagens politikutveckling ut.
MÄnga europeiska politiker har tagit ut en helt annan kurs. Avtal med Turkiet och Libyen har slutits för att hÄlla mÀnniskor borta frÄn EU:s grÀnsomrÄden. MÄnga EU-stater har uttryckt klar ovilja att ta emot och pröva asylansökningar frÄn de fÄ mÀnniskor som lyckas ta sig till EU. MÄnga politiker, inte sÀllan frÄn höger men inte uteslutande, pratar om tuffare asyllagar och hÄrdare grÀnser. Det ska bli svÄrare att fÄ varaktiga uppehÄllstillstÄnd, anhöriginvandring ska begrÀnsas. Listan Àr lÄng. I den riktningen har Sverige redan tagit flera steg.
Konventionen bör vÀrldens lÀnder slÄ vakt om. Men inom EU bör flyktingpolitiken och samarbetet om den förbÀttras.