När Cecilia Malmström i EU-kommissionen i går signalerade att hon vill ha överläggningar mellan kommissionen och andra med sikte på en del gemensamma vapenregler inom EU var det ett budskap som angick inte minst hennes hemstad. Trots detta gjorde hon utspelet i SvD i Stockholm, och inte i Göteborg. Förklaringen till detta är väl Stockholmsredaktionernas stora skygglappar för det som skrivs och sägs utanför huvudstaden. Inte ens en EU-kommissionär kan räkna med att det hon skriver eller säger uppmärksammas i riksmedier om det görs i landets näst största stad. Däremot är det ingten tvekan om att Cecilia Malmström hörs i Göteborg, oavsett var hon har något att säga om vapen och våldsbrott.
Det låter annars som en mycket svår uppgift att försöka samla EU-regeringarna och EU-parlamentet kring en delvis samordnad vapenlagstiftning som ska motverka grova brott med en del skärpningar som kan bli kontroversiella i vissa länder. Men det ingår ju i jobbet som kommissionär att försöka sig på sådana uppgifter. Även en del begränsade framgångar kan vara brottsförebyggande, såsom krav på serienummer för att vapen skall kunna spåras, liksom skärpta regler för att skicka delar av vapen, exempelvis magasin med många skott, mellan länderna
Det är bara att önska framgång med detta initiativ. Samtidigt bör man ha klart för sig att det ofta inte är vapenlagstiftningen utan olika länders ambitioner att tillämpa och upprätthålla den som kan påverka hur många illegala vapen som är i omlopp. I hög grad är det Balkanländerna som är källan till smuggling av illegala vapen, efter kaoset som rådde där i mitten av 90-talet och en del år framåt. Ska smugglingen av vapen kontrolleras bättre behövs i praktiken en skärpt kontroll vid Schengenområdets yttre gränser, i Ungern, Österrike, Slovenien, Italien och på andra ställen där effektiviteten kan betvivlas.
Ännu viktigare är att polisen med större kraft kan motverka de andra slags brott som är de kriminellas levebröd. Då kommer betydligt fler illegala vapen också att beslagtas.
För smågangstrar och större gangstrar, i Göteborg, i Hamburg eller för den delen i Eskilstuna, är det inget levebröd att vifta med pistoler och döda rivaler. Däremot lever de vanligen på vissa speciella typer av brott, som knarkhandel, sexhandel, utpressning mot småföretagare, svart arbetskraft, alkohol- och tobakssmuggling samt illegalt spel. Blir man bättre på att följa pengarna och strypa de kriminella affärsaktiviteterna –inte minst knarkhandeln – så dränerar man också det träsk där skottlossningar och mord äger rum.
Mycket viktigare än skillnaderna mellan EU-staterna i fråga om vapenlagar är skillnaderna mellan polisens, och även allmänhetens, attityder till sådant som knarkhandel och sexhandel. När sådant är rätt hög grad tolereras i en del EU-länder, kommer både smugglandet och bordellverksamheten att stärkas och med dessa följer mycket annan brottslighet, där utövarna ibland skjuter på varandra.
Svårigheterna att få slut på gangsterskjutningar i till exempel Göteborg kan alltså bara i mindre grad övervinnas med ändrade EU-regler om vapeninnehav och vapenhandel. Men ett handtag från EU-kommissionen är förstås ändå välkommet.