Moderaternas valberedning har föreslagit Anna Kinberg Batra som ny partiledare. Därmed är saken avgjord. Ingen annan omtalad kandidat har stuckit upp hakan och ett plötsligt partiuppror är inte troligt. Så fungerar det inte i detta parti och nyvalet är allt för nära för att lufta intern oenighet.
När Kinberg Batra den 10 januari väljs till moderatledare blir hon även Alliansens ledare i valet och antingen statsminister eller oppositionsledare efter 22 mars. Det är en ansvarsfull uppgift. Här är några ord på vägen.
1. Bevara det öppna samhället, den liberala invandringspolitiken och fortsätt isolera Sverigedemokraterna. Allt det hänger ihop. Utan det sista blir det inte mycket med de två första, inte i förlängningen.
Isoleringen av SD har lyckats i det avseende som var tänkt. Partiet har inte haft något som helst inflytande i sin huvudfråga, invandringen, och begränsad inverkan på den övriga politiken.
Men en politikförändring på detta område kan komma även utan direkt påverkan från SD utan genom att framför allt Moderaterna ändrar sin hållning, som ett sätt att vända väljarförlusterna till SD.
Det finns ett tryck på Kinberg Batra att vika på båda dessa punkter. Tongivande liberala och konservativa opinionsbildare argumenterar för att de övriga partierna bör tala med SD och/eller inta ståndpunkter i invandringsfrågorna som ligger närmare SD.
Båda vägarna har prövats i andra länder. Med resultat att extremisterna har kidnappat den invandringspolitiska dagordningen och förgiftat debattklimatet, utan att väljarna har återvänt till de andra partierna.
2. Fokusera arbetslinjen och håll särintressena kort. Utformningen av skatter, socialförsäkringar, utbildningspolitiken måste även i fortsättningen syfta till att det ska löna sig att arbeta, utbilda sig, investera, driva företag.
Fack, arbetsgivar-, bransch-, pensionärsorganisationer har delvis andra mål. Deras intressen kan sammanfalla med det ovan nämnda men inte alltid.
Moderatledaren bör därför hålla en armlängds avstånd till analyser hos sådana lobbygrupper.
3. Samarbeta över blockgränsen. Bakom Sveriges välstånd ligger en bred samsyn om stora frågor vilket gjort reformer möjliga och fått dem att överleva maktskiften. Det är en styrka i svensk politik som man bör värna och bygga vidare på, särskilt nu när ett extremistparti riskerar att försvaga politikens handlingskraft.
Lagändringar som ska möjliggöra ett regerande i minoritet, som alliansledarna skissade på i går, strider mot andan i vårt politiska system men kommer att vara tandlösa när det kommer till kritan (se måndagens huvudledare). I stället behöver partier visa flexibilitet och uppfinningsrikedom för att komma överens över blockgränsen.
I en valrörelse måste skiljelinjer tydliggöras. Men de får inte leda till ett försämrat samtalsklimat och låsningar som omöjliggör samarbete efter valet. Det är vad som har inträffat detta valår, och riskerar att spetsas till ytterligare i den kommande valrörelsen som har alla förutsättningar att bli infekterad.
Anna Kinberg Batra har ett medansvar för att ställa det till rätta.