Det var på Rådhustorget, under invigningshelgen av det år då Umeå kallas "kulturhuvudstad" i Europa. De som trakasserades och hånades, tills de avbröt sitt framträdande och gick därifrån, var samer. De hörde till de deltagande i kulturevenemangen.
De som var aggressiva vann. De fick ett samefritt torg. Just sådana händelser är inte vanliga, men en aggressiv opinion mot samer och deras företagande finns på sina håll i Norrland. Det liknar de aggressiva opinioner mot flyktingar som främst fått styrka i Skåne och Blekinge, och som numera har ett eget riksdagsparti.
Så vad gör Åkessons SD-parti åt detta med samerna? Jo, partier som har den fixa idén att tala illa om folk efter härstamning brukar börja med en grupp, och så ta nästa – att det nu är samernas tur att vara måltavla syntes redan förra vintern.
Nu syns det tydligare, partiet gör från högsta nivå ett angrepp på den ställning som de renskötande i samebyarna har enligt lag, och som även innehåller en del möjligheter till jakt och fiske. För att göra det riktigt tydligt för dem som ogillar samer uppträder partiledare Åkesson så att det ska provocera en hel del, och åker till Jokkmokks marknad för att göra konflikten mer mediemässig. Det är kort sagt stilenligt.
Men nytt är det alltså inte. Förra vintern välkomnades kommunfullmäktige Olle Larsson från Härjedalen som tjänstgörande ersättare i SD:s riksdagsgrupp. Han var visserligen för tillfället inte ens partimedlem. Han hade varit riksdagskandidat (SD) i valet 2010, drivit valkampanj med agitation mot samerna som främsta profilfråga, inte blivit invald, men sedan öppnat eget parti i hemkommunen. Inget av detta var något hinder. Han var välkommen i gänget, vilket för att vara i SD inte var förvånande.
Det grumliga vatten där SD fiskar är att det förekommer ett missnöjesgnäll mot samerna. Många av dem är arbetsamma och duktiga företagare, med ett hårt jobb, många ekonomiska problem men också ett ofta framgångsrikt företagande. Det finns en blandning av avundsjuka, ovilja mot dem som är sina egna och driver företag samt en del rasism i denna antisamiska attityd. Vackert är det inte, men SD passar ju alldeles in i detta.
På många sätt är ju Åkessons parti en samling klåpare när det gäller riktiga förslag och debet och kredit. Men i en del som gäller propaganda är de läraktiga. De har sugit åt sig att sådana som nuförtiden är ute efter att klämma åt eller trakassera någon grupp brukar försöka ge sina påhitt en flottare juridisk förklädnad, så att de sägs värna rättigheter. Det som är i sak utformat för att skada samebyarna och deras företagande framställs som en likabehandling av alla. Och det knepet kan ju hjälpa SD att få något de börjar bli rätt vana vid, att i Stockholm slipper de undan med mycket som andra skulle åka dit för så att det small.
Om det blir så även med de påhittade protokollen, från mötena som inte hade hållits i kvinnoförbundet som ännu inte fanns, återstår att se. De tre höga juristerna i Partibidragsnämnden har ännu inte börjat reda ut om SD skaffade sig ett miljonbidrag som de inte hade rätt till.
Reglerna är inte så glasklara, och det finns inte lagstöd för att återkräva felaktigt utbetalda pengar om orsaken är något annat än bedrägeri. Oklarhet råder i en del av sakfrågan. Men åklagaren var kvick med beslut att inte förundersöka, fastän nämnden inte ens hunnit utreda om den blev bedragen eller inte
SD, som flitigt mannekängar i offerkoftor, har det ofta skapligt bekvämt.