På tvåårsdagen av de högerextremistiska massmorden i Norge talades det både om sorgen och om hur det fria samhället kan skydda sig. Ett av de viktigaste svaren på den frågan är att styrkan i demokratiska värderingar begränsar utrymmet för att våldsdyrkande läror vinner anhängare.
I Oslo domkyrka hölls minnesgudstjänst, med bland andra statsminister och kronprins som deltagare, och ett svenskt inslag var att församlingen sjöng Lina Sandells välkända psalm "Blott en dag, ett ögonblick i sänder".
Helga Haugland Byfuglien, som är ett slags ordförande i det norska biskopsmötet, påminde bland mycket annat om att det inte är så entydigt sant att tiden läker alla sår. Sorg är inget som lätt viftas bort.
Så är det, och något som inte heller ska viftas bort är de lärdomar som måste dras av politiskt motiverade illdåd, som massmördaren Breiviks angrepp mot den norska demokratin.
Attentat och andra politiska våldsdåd är ett hot som även ett fredligt, demokratiskt land behöver ta på allvar och skydda sig mot. Det är inget som bara kan drabba andra men aldrig oss. Hotet ska mötas med eftertanke, med motåtgärder som är effektiva men sansade, och med ett fritt samhälles främsta styrka – frihetens förmåga att samla människor till försvar av gemensamma värden.
En demokrati kan se sårbar ut. Men den har också, när de demokratiska värderingarna är fast rotade, en förmåga att stå upprätt även vid smärtsamma förluster och omskakande nyhetstrauman.
Inför terrorhot ska man inte vika undan, inte blunda – men inte heller tappa koncepterna och trampa över i felriktade kontrollsystem.
För att förstå hur massmordet för två år sedan känns i Norge är det värt att tänka på att det här utbrottet av högerextrem våldsdyrkan i antalet mordoffer överträffade även det beryktade högerextremist-iska terrortillslaget då fiskarsamhället Televåg utan för Bergen jämnades med marken av nazisterna.
I det sammanhanget dödades drygt 50 människor, som blev arkebuserade efter ståndrätt, eller plågades ihjäl i koncentrationsläger. Breiviks offer på bara några timmar var 77.
Det är också viktigt att komma ihåg att även om Breivik visat sig ha en störd personlighet så var drivkraften bakom massmordet ideologisk, och en del av en mycket bredare högerextrem agitation som kännetecknas av ett våldsamt hat mot det demokratiska styret – och av en rasism som har sina rötter i de nazistiska lärorna.
Detta slags agitation är i dagens Europa – eller i dagens Sverige och Norge – på inget sätt begränsad till helt marginella grupper som öppet bekänner sig till nazismen.
Kombinationen av samhällshat, gruppfördomar och totalitära idéer är inte ofarlig. I högerextremismens ständiga flöde på nätet – med avsky mot folkvalda och avsky mot invandrare – kan hatlärorna få våld och väpnade angrepp mot det fria sam- hället som en följdriktig, sannolik effekt.
Det har stora likheter med hur 70-talsmarxismens läror om demokratiförakt, revolution, klasshat och uppror fick följdeffekter i mord- och bombligor i flera länder, däribland Italien och Tyskland, med en del blodiga återverkningar även i Sverige.
Oavsett om de sitter i riksdagar eller inte ska de som lägger stor kraft på att odla och fördjupa samhälls- och grupphatet inte låtsas att de saknar idémässigt medansvar den dag hjärnspökena utlöser användning av gödselbomber eller automatgevär.