Det var bevisligen många som satte morgonkaffet i vrångstrupen i går. DN Kultur och P1 Morgon berättade att serietidningen Tintin skulle plockas bort från barnbiblioteket Tio Tretton på Kulturhuset i Stockholm. De koloniala schablonbilderna av svarta afrikaner, araber, turkar med flera gör fri läsning av albumen olämplig, hette det.
Reaktionerna blev dock så många och så starka att Kulturhuset slog till reträtt redan före lunch. Beslutet ”gick för snabbt”, meddelade de ansvariga i ett pressmeddelande. Tintinalbumen ställdes tillbaka.
Kan saken då betraktas som utagerad? Inte riktigt.
”I samråd med sin personal har den konstnärliga ledningen med ansvar för barn- och ungdomsverksamhet tagit beslutet”, skrev DN. Den konstnärliga ledaren för barn och unga på Kulturhuset, Behrang Miri, sa till tidningen att debatten om Tintin har förts länge på Kulturhuset, att personalen har fått uppdrag att se vilka andra böcker som bör plockas bort och att även vuxenlitteraturen behöver ses över.
I radion låtsades Miri nyansera bilden och framställde det hela som ”en fördjupande process”. Fördjupningen åstadkoms, underförstått, genom att bibliotekarierna lyfter bort serien från hyllorna men tar fram den ibland för att prata om Tintin med barnen och på så sätt ökar deras förståelse av materialet. Om barnen läser själva blir det däremot fel.
Det känns inte riktigt som ett beslut som ”gick för snabbt”. Och det är det som är problemet. Utrensningen var väl genomtänkt och bottnar i en auktoritär idé om litterär fostran.
I första hand barn och ungdomar, men tydligen även vuxna, ska hindras från att läsa på sina egna villkor, inte ges utrymme att ställa sina egna frågor. De ska i stället marineras i uppbygglig litteratur och matas det som avviker i lagom stora doser, där de demokratiskt anständiga svaren ges innan frågorna ens har ställts.
Om sedan ambitionen var att plocka bort allt som andas rasism, sexism och homofobi – som Behrang Miri signalerat – skulle det inte bli mycket kvar i bokhyllorna. Allt från Betty Boops könsstereotyp till Dostojevskijs antisemitism måste rensas ut.
Den syn på kultur som uttrycks av den konstnärliga ledaren på Kulturhuset finns på fler håll. Nyligen stoppade Folkets Bio i Lund visningen av den tecknade filmen om Lilla Hjärtat, eftersom huvudpersonen är en stiliserad svart flicka. Rasism, har det kallats i debatten. Samma sak med uppståndelsen kring Makode Lindes installation på Moderna museet i våras.
Den här typen av primitiva avståndstaganden och brännmärkning är en säker väg till ett fattigare kulturliv. Det gynnar inte någon. Mångfalden minskar och debatten om stereotyper, kolonialism, och patriarkat förflackas.
Det ger knappast mer toleranta och demokratiska medborgare. Det gör dem bara mindre kunniga.