En snabb och tydlig utredning av hanteringen i ett tidigt skede, som vände på alla stenar och talade om vem som har gjort fel, hade fått den här historien ur världen och begränsat förtroendeskadan. Nu sopades allt under mattan så länge som möjligt, till dess att det hela exploderade några veckor före valet.
Men det finns även ett annat skäl till att skandalen har tagit över: De politiska åsiktsskillnaderna mellan partierna är nämligen små eller obefintliga. Det framkom tydligt under gårdagens partidebatt i Mälarsjukhusets foajé, arrangerad av Sveriges Radio Sörmland. I debattens huvudfråga, hur närvården ska bli mer tillgänglig, uppstod det aldrig någon polemik. Trots att partierna lade tyngdpunkt på lite olika lösningar var det ingen som sade emot någon annan. Rullande distriktssköterskemottagningar sa Centern, vårdlots sa Moderaterna, fler läkarsekreterare som avlastar läkarna sa Socialdemokraterna och Folkpartiet. Och det fanns även andra idéer eller samma idéer med andra namn.
Det tände till lite när debatten gick in på ekonomin. Perspektivet var tillbakablickande. Vem har varit passiv och vem har tagit tag i saker – och hur pass kraftfullt, egentligen? En oenighet fanns även i inställningen till patientavgifter vid besök hos distriktssköterska. Men inte heller här följde ståndpunkterna ideologiska linjer. Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centern förenades här i ett gemensamt, oppositionellt, populistiskt nej till avgifter.
Tillgängligheten är den vårdfråga som berör flest människor och engagerar mest, och det är förståeligt. Den större bilden av vårdens utmaning är svårare att sälja in: Möjligheterna till behandling av sjukdomar blir allt bättre, svenskarna lever allt längre och i takt med höjd levnadsstandard ökar människors krav på vården. Det skapar ett konstant kostnadstryck uppåt som det gäller för landstingen att hålla i schack. Det handlar om att organisera vården på ett smart sätt och hålla konstant kostnadsmedvetenhet i organisationen. Eller krismedvetenhet kanske man ska kalla det. För det är när landstingens inkomstsida krymper som det blir fart på organisationen och kostnaderna pressas ner.
Det återstår att se vad som händer när konjunkturen nu vänder uppåt och skatteintäkterna ökar. Landtinget Sörmlands historia visar dock att det fungerar bättre med en bred politisk majoritet, över blockgränsen. Denna ledarsida har förespråkat det ända sedan den förra mandatperioden. 2008 bildades en sådan majoritet.
Sett till hanteringen av vårdfrågorna har Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet skött sig väl. Skattehöjningen är ett stort minus för koalitionen men bromsningen av vårdens kostnadsökningar är en så pass god prestation att de tre partierna förtjänar fortsatt förtroende för att styra Landstinget Sörmland.
Samtidigt kan nästan alla landstingets partier styra ihop med alla. Bara Vänsterpartiet avviker med sitt motstånd till entreprenader och privata driftsformer i vården. Och så Sverigedemokraterna, som av helt andra skäl inte platsar i samarbeten med andra partier.
De politiska blocken på riksnivå är en sak. Den landstingspolitiska verkligheten i Sörmland är en annan. Här revs blockgränsen 2004. Det finns ingen anledning att bygga upp den igen 2010.