Beläggen för att det var sarin och raketer är "klara och övertygande". Så heter det i den sammanfattning som redan före Säkerhetsrådets möte i går slank förbi hemlighetsridåerna i FN-högkvarteret. Texten gick att läsa från bilden ovan, som togs när Åke Sellström från Sverige lämnade över rapporrten om stridsgasangreppet 21 augusti till generalsekreteraren.
Fler detaljer kommer, men rapporten bekräftar det alla beslutsfattare och regeringar, utom de som varit angelägna att tiga eller förneka, har förstått sedan mer än ett par veckor. Regeringssidan i Syrien använde nervgas, samt artillerield, för att försöka knäcka motståndet i förstäder till Damaskus.
En hel rad sådana angrepp utfördes nästan samtidigt den 21 augusti.
Ett sådant anfall med raketer och nervgas "i relativt stor skala" kan regeringssidan göra, men inte upprorssidan. Uppgifter i går stämmer med motsvarande delar i det USA:s utrikesminister Kerry har redovisat för en tid sedan. Såväl raketbeskjutningen som användningen av sarin var känd innan FN-rapportörernas rapport kom i går, men den senare bygger på långt fler prover än de som smugglats ut tidigare.
Det är i detta, att alla regeringar av betydelse vetat att Assads trupper angrep med nervgas, som grunden finns för den ännu ganska bräckliga uppgörelse Kerry och hans ryske kollega Lavrov manglade fram i Genève.
Med genomförandet följer en mängd svårigheter. Ett första prov är att fullfölja med beslut i Säkerhetsrådet.
Om det skulle gå att genomföra skulle det ge resultat vad gäller två av de otäcka riskerna med det brutala syriska inbördeskriget.
Det skulle ju inte visa sig att en regim kan skjuta nervgas på civila och slippa konsekvenser. Att bli fråntvingad sin strids- gasarsenal är onekligen en högst kännbar påföljd. Dessutom är nervgas som avlägsnas ur Syrien och förstöras borta ur riskzonen och kan inte byta innehavare under ett kaos i Syrien.
Nervgasen Assad hade samlat på sig skulle kunna bli ett väl så stort hot mot omvärlden som den är inom Syrien. Hur mycket än Ryssland försökt hålla sin klientregim i Damaskus om ryggen är rimligen Assads nervgaser en säkerhetsrisk också för ryska intressen, förutom att Kreml allt mer varit på väg att ses som medansvarigt till massakrer och massmord med gas
Det återstår att se om avtalet om att Assad ska fråntas gasvapnen kan fullföljas. Men det kom uppenbarligen till under den dubbla pressen att Kreml kunde få en omhuldad klientregim allvarligt skadad av amerikansk bombning av viktiga militära och andra regimfunktioner, samtidigt som även Ryssland måste frukta vad som skulle hända om gaserna blev kvar hos Assad.
Många i västeuropeisk politik, i amerikansk tepartyhöger och även i svensk debatt har varit så upptagna med att håna eller undergräva Obama att de inte riktigt tagit till sig vilken press USA satt inte bara på Assad utan även på Ryssland. Utan den kunde Assad ha gasat vidare.
Kan då uppgörelsen om nervgaserna bli fröet till ett stilleståndsavtal, där inbördeskriget åtminstone delvis upphör och landet i praktiken delas? Utsikterna förblir dåliga, men även den möjligheten bör hållas i minne.
En total seger för endera sidan, med massmord och folkrensningar, skulle få följder som borde framstå som fasaväckande inte bara i Vita Huset och i Kreml utan för många andra regeringar.