Tillfället är festligt, och pristagarna ska hedras. Men utbildningsministern och andra kan under kvällen tänka på hur Sverige med televisionens hjälp vid varje Nobelfest hyllar och understödjer just sådana attityder som står i motsats till studier, till naturvetenskap, till matematisk skicklighet och till mångårigt mödosamt arbete.
Pristagarna belönas för prestationer som inte utförs med glitter, lyx och vinflaskor. Alla prisen utom litteratur- och fredspriserna går till insatser som bygger på arbete där matematiska eller naturvetenskapliga kunskaper, eller båda delarna, är en nödvändig grund.
Men detta förvanskas till ännu en uppvisning av lyx, kändisfestande och kungliga kläder och smycken och annat tomt och ytligt krimskrams. Det krävs expertis på kokkonst och skräddarkonst för att genomföra tevefieringen av Nobelfirandet. De insatser som belönas med Nobelprisen skjuts i bakgrunden, även om det ibland händer att någon pristagare griper tillfället att säga viktiga saker när hon eller han tackar för priset.
Det som avspeglas varje år är den mycket utbredda attityden i just tv- och underhållningsvärlden att naturvetenskap är trist, matematik ännu tristare och skolans krav tråkiga – medan det beundransvärda är att synas med kändisskap, glamour och underhållning.
Den som tror att den inställningen saknar betydelse för skolan blundar för något viktigt. Skolpolitik betyder väldigt mycket, och där pågår stora förändringar. Det är matematiklyft, nya läroplaner, förbättrad lärarutbildning och krafttag för lärarnas lönestruktur med förstelärartjänsterna.
Men åt motsatt håll drar de attityder som är så utbredda där man kommersiellt eller på annat sätt vill fånga ungdomars intresse. Där är det häftigt att inte läsa, att inte bry sig om naturvetenskap, att rycka på axlarna åt matematik, och att vara så mycket mer intresserad av mode, musik, öl, och annat som man gör på fritiden. Där den attityden slår igenom är det störande om skolan är i vägen på fritiden, så att läxor och kunskap tar tid från rolighets- och dataspelskulturen.
Matematiklyftet som pågår, som en del av skolreformerna, går till stor del ut på att byta undervisningsmetod, så att läraren mer aktivt lär ut och förklarar och inte lämnar elever att sitta och räkna på tal på skoltimmarna. En stor del av den svenska skolans försämrade resultat i matematik tycks bero på just en tidigare pedagogik som frodades, och som var kortsiktigt bekväm på många sätt. När mer eget arbete på lektionstid är ena sidan, så blir den andra att skolan inte stör fritiden så mycket med hemuppgifter. Följden syns i PISA, i matematik har både de duktigaste och de minst framgångsrika elevernas resultat försämrats – ett recept för att Nobelpris inte kommer att gå till svenskar och för att Sverige kan drabbas av tillbakagång som export-, teknik- och industrination.
På Nobelfesten gör sig just den attityd bred som förvärrat följderna av främst 90-talets skolpolitik. I tv härskar den inställning som gör kändiskult och frisyrer och underhållning till något långt viktigare än skola och vetenskap.
Just den inställningen är också en inte så oviktig del i årtionden av fientlighet på många håll i kändis- och medievärlden mot kraven på kunskap i skolan, liksom mot Jan Björklund som sett behovet av förändring och även lyckats sätta igång den.