Sverige kan med ganska stor rätt berömma sig av att ha undvikit eller avbrutit många av de beteenden som orsakat budget- och finanskriserna i andra EU-länder. Men en del sådant som utmärker de europeiska krisländerna finns också i Sverige.
Dit hör en systematisk skatteflykt, där stora företag med konstlade transaktioner flyttar rörelsevinster till länder med låg eller ingen beskattning. Det är detta oskick det handlar om när regeringen nu för andra gången på några få år ingriper mot de så kallade räntesnurror som ett stort antal företag använt för att kringgå den svenska bolagsskatten.
Den förra lagändringen, som trädde i kraft 2009, gav bara en del av de resultat som förväntades. Skattekonsulter och storföretag hittade nya metoder att undvika svensk skatt, trots att det blev svårt att skicka vinstpengar rakt till de mer beryktade ”skatteparadisen”. Bland annat började man utnyttja Cypern med dess endast tioprocentiga bolagsskatt. Det innebar att Cypern gavs tillfälle att snylta på det svenska skatteunderlaget, medan merparten av det som trixades bort från svensk beskattning slussades vidare inom de skatteplanerande koncernerna.
Omfattningen av den här hanteringen, jämfört med skatteflykten i länder som Grekland, är förvisso mycket mindre när man sätter den i relation till den svenska ekonomins storlek. Men i grunden är det samma slags mekanism som i så många länder bidragit till att undergräva statsfinanserna och hålla skattesatserna för övriga företag och privatpersoner uppe på en nivå som försvårar tillväxt och skadar arbetsmarknaden.
Sverige kan inte kosta på sig att i viss omfattning låta ekonomin snedvridas av sådant som i större skala förvärrat den europeiska budget- och finanskrisen.
När taxeringarna för 2009 och 2010 började blli klara stod det klart för Skatteverket och andra att de yrkesmässiga skatteplanerarna till inte så liten del hade antingen lyckats kringgå 2009 års skärpta regler, eller använt konstlat höga och icke marknadsmässiga internräntor som orsakat en rad skatteprocesser. Strax före jul 2011 kom Skatteverkets rapport till regeringen med en bedömning av problemets omfattning och förslag om åtgärder.
Nu, tre månader senare, är regeringens förslag klart och sänds på snabbremiss med krav på svar inom bara en månad. Lagskärpningen ska vara i kraft till årsskiftet, om inte förr. Det har ju i en del andra ämnen börjat bli tveksamt med reformkraften hos en del, inte minst moderata, ministrar. Men det är välgörande att det i alla fall finns både fart och kraft kvar hos finansminister Anders Borg.
Näringslivets uppträdande de senaste åren har gjort att de nu dragit på sig regler som är minst sagt sträva, och utsätter dem för en närgången bedömning från Skatteverket av om transaktioner verkligen är affärsmässigt motiverade. En rad kritiska eller gnälliga kommentarer till detta strömmade igår in från sådana som Svenskt Näringsliv och riskkapitalbolagens lobbyorganisation.
Svenskt Näringsliv, som högljutt motsatte sig redan den förra uppstramningen, är väldigt fel ute, och har i praktiken gjort sig till försvarare av en sjuk sak – en osund skatteflyktskultur som försvårat införandet av ett mer rätlinjigt liberalt skattesystem.
Den skärpning regeringen nu föreslår kommer att ge utrymme för att sänka den svenska företagsbeskattningen en bit, så att den blir mer internationellt konkurrenskraftig, och lika för företagen, utan kryphål för dem som håller sig med dyra konsulter och arrangerar skentransaktioner.