Efter en hel del långhalning kom det till sist ett belåningstak, så att det inte går att belåna en lägenhet upp till vindskupan och en villa till skorstenen, utan att ha en egen kontantinsats vid köpet. Det finns också en branschöverenskommelse, där Bankföreningen rekommenderar sina medlemmar att lån mot en säkerhet i bostaden över 75 procent av dess marknadsvärde alltid ska ha åtminstone någon årlig amortering.
Både det ena och det andra har sin goda förklaring. Medan annat i den ekonomiska politiken skötts väl i Sverige på senare år har det varit en riskabel tendens med alltför snabbt växande skuldsättning i högbelånade privata hushåll. Denna har också varit prishöjande, och riskerna att högt belånade familjer gör smärtsamma förluster på sina bostäder har vuxit.
Denna utveckling har på vissa kanter varit kortsiktigt lönsam, i vart fall i mäklarbranschen och i de trähusfabriker där man hade siktat in sig på att sälja framför allt mycket dyra hus som är möjliga att sälja i större antal endast vid hög belåning och blygsam kontantinsats.
Både privat- och samhällsekonomiskt blev risktagandet sådant att det var säkrast att bromsa en del. Men nu har det uppstått en dunkel debatt som tyder på att en del kreditinstitut håller uppe sina marknadsandelar genom att inte vara lojala mot riktlinjerna. Swedbank har krävt lagstiftning, utan att säga vilka konkurrenter som man indirekt anklagar.
Statsrådet Peter Norman (M) har kontrat med att Bankföreningen med fördel kunde offentliggöra hur det egentligen ligger till. Men då slingrar sig Bankföreningen, den vill inte eller kan inte, en del av dess medlemmar vill väl inte ha öppenhet. Bankföreningen – där tidigare statsrådet Tomas Östros snart blir överlobbyist – har även försökt motarbeta de skärpningar av kraven på en stark kapitalbas som kan ge svenskt kreditväsende en ännu bättre stabilitet. Den föreningen är inte mycket att lita på.
Peter Norman har rätt, men att Östros (S) snart kommer till Bankföreningen lär knappast ändra på att Bankföreningen inte är så villig till självreglering. Det blir nog ofrånkomligt att strama upp det statliga regelverket för bankerna. Detta kommer inte att vara smärtfritt inom Moderaterna, och att statsrådet Norman bara har en nyligen påstruken partifernissa gör det väl inte enklare för honom.
Men det är angeläget att sakta men säkert backa tillbaka från den riskabla situationen där högbelåning och uppdrivna priser kan vålla samhällsekonomisk instabilitet. Amorteringskrav är inget orimligt.