Moderaterna har haft stormöte i Karlstad, med en del symptom på att det pyr missnöje. När Anders Borg höjde rösten, och sade åt de församlade att det nu fick vara slutsnackat och att de skulle åka hem och arbeta, var det på ytan partiledarfrågan det handlade om.
Det har börjat talas om att statsministern tröttnat. Spekulerandet om Anders Borg som efterträdare har tydligen antagit sådana dimensioner att ledningen ansåg det bäst att ryta till, vilket Borg fick göra.
Realiteten är väl också att om Fredrik Reinfeldt skulle vilja stiga åt sidan före 2014, och det är mindre troligt, så skulle Anders Borg varken vara villig eller given.
Snarare kunde maktkamp utbryta mellan helt andra personer.
Det andra att lägga märke till från mötet i Karlstad var partiets pressmeddelande om ekonomiska huvudlinjer, med det taktiska huvudbudskapet att det minsann inte ska tas bort någon värnskatt inom fem år.
Taktikupplägget dikterar detta. En stark ekonomi byggd på ett starkt näringsliv säger dock något annat.
Greppet med inkomstskattesänkningar i breda inkomstskikt har möjliggjort en mycket nyttig sänkning av marginalskatteeffekterna på arbete under den så kallade brytpunkten. Effektiv skattesats på en inkomstökning ligger nu för rätt många inkomsttagare lägre än kommunalskattesatsen.
Det var också ett effektivt sätt att ställa socialdemokraterna offside. Problemet är bara att en politik för ett tekniskt avancerat, internationellt konkurrenskraftigt näringsliv inte går ihop med en mycket hårdhänt beskattning av exportindustrins mest avancerade ingenjörer, dess anställda på internationella huvudkontor som är kvar i Sverige, och andra nyckelbefattningar.
Höginkomsttagare i Sverige är totalt sett inte så våldsamt hårt beskattade. Den höga stapeln av hårda marginaleffekter på själva löneinkomsterna motsvaras för många av dem av stora ränteavdrag för bostäder med helt obetydlig intäktsbeskattning.
För ett antal små yrkeskategorier som kan omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomst är skatten på de beloppen en bråkdel av vad många av exportindustrins mest ledande ingenjörer utsätts för.
Det är så uppenbart felriktat och kontraproduktivt. Men moderater och andra hämmas av att det blivit ett borgerligt tabu mot att underlätta avskaffandet av värnskatten med att ta bort en del ojämnheter och kryphål som alldeles särskilt är gynnsamma för per-soner med ytterst god ekonomi.
Ett fåtal miljarder behövs för att helt avskaffa värn-skatten utan att behöva använda det reformutrymme man vill ha till breda skatteåtgärder, utbildning och vård. Det krävs ingen stor utan en liten begränsning av förmånerna som nu finns för dyrbara fastigheter.
En regering som vill ha en stark ekonomi så som alliansen vill, borde kunna samla ihop sig och förklara för de egna att avdrags- och undantagslinjen inte är det viktiga, utan arbetslinjen.
Den måste gälla även för de inkomsttagare som ofta är avgörande för om företag expanderar i Sverige eller utomlands – och som har stor betydelse för arbetsmarknad och skatteinkomster.