Aza Safari har lämnat Socialdemokraterna och blivit politisk vilde i kommunfullmäktige. Är det rimligt?
Ett mandat i fullmäktige – eller för den delen i riksdagen – är i rättslig mening personligt. Men inte alltid i politisk. Den första förutsättningen för att bli vald är att placeras på en lista av ett parti. Sedan krävs en betydande mängd röster – åter igen på partiet. Det gör mandatet först och främst till ett partimandat.
Mot denna bakgrund är Safaris hållning orimlig. Det vore en sak om exempelvis fullmäktigegruppen delats upp utefter falanger, där båda gjort anspråk på att företräda Socialdemokraterna men där bara den ena kontrollerade partiapparaten.
Nu är det Safari mot partiet, som han lämnar men sitter ändå kvar på ett socialdemokratiskt mandat, dock utan att lova att följa partiet vid omröstningar. Det går inte ihop.
Med det sagt måste Eskilstuna ändå styras. I och med avhoppet förlorar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sin övervikt i fullmäktige, som fram till nu var ett mandat. Något enat block på oppositionssidan finns förstås inte, och kommer inte heller att uppstå med SD i ekvationen. Men det blir ett stort inslag av lotteri vid behandlingen av i princip varje fråga som tar sig till fullmäktige.
Det finns även en annan risk. Sverigedemokraterna är i mycket en politisk tombola. Man vet inte vilka ställningstaganden som kommer ut därifrån. Men i en fråga är SD-politiken mycket tydlig. S, V och MP kan därför komma att mer eller mindre medvetet anpassa sin politik till SD i frågor som rör invandring. Detta för att inte reta partiet och riskera nederlag i andra frågor.
Det vore en skam för den stolta fristaden. För att inte hamna i den och liknande situationer bör de inblandade partierna vara redo att ändra den styrande koalitionen. Kontakter mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet, som tidningen berättar om i dag, är logiska. Och det är som gruppledaren (C) Arne Jonsson säger, det tilltänkta nya koalitionspartiet eller partierna har ett gott förhandlingsläge.
Ett minimikrav för ett borgerligt partis medverkan – och det gäller alla fyra av dem – i ett majoritetsstyre måste rimligtvis vara införande av lagen om valfrihet, LOV, i äldreomsorgen samt en försäljning av Parken Zoo. En annan viktig sak, särskilt för Centern, torde vara förbättrade förutsättningar för att bo på landsbygden – större stöd till skolor och bibliotek samt uppmuntran av bostadsbyggande en bit ifrån kollektivtrafikstråken.
Minimikravet lär bli svårt att acceptera för framför allt Vänsterpartiet. Men om en ny majoritet behöver bildas flyttar den politiska tyngdpunkten oundvikligen från vänster och mittåt, och det är inte hugget i sten att alla partier i den nu styrande koalitionen måste ingå i den kommande.
Sedan handlar det om de krassa maktfrågorna. Eventuella nya majoritetspartier måste försäkra sig om tunga politiska poster, för att inte bli bortdribblade av koalitionskamrater som är mer vana vid att styra en kommun.