Brasilien är ett stort land, numera en sedan rätt många år stabil demokrati. Landet har snabbt växande ekonomi. Det börjar få sådan tyngd i världspolitiken att det också kan förväntas att det drar lass i FN- och andra sammanhang långt bortom sina egna gränser.
Brasilien har fortfarande stor fattigdom vid sidan av de ekonomiska framsteg som skett. Hur stort flygvapen landet behöver är då givetvis en diskussionsfråga, men antalsmässigt ger beställningen av svenska JAS inte någon verkligt stor kapacitet, särskilt inte med tanke på hur stort landet är.
Att Brasilien skulle låta bli flygplansköp helt, och satsa den delen av budgeten på annat, är inget alternativ att räkna med i praktiken.
Det har handlat om att få plan med tillräckliga prestanda på totalt sett ekonomiskt bättre villkor än vad franska och amerikanska tillverkare kunnat erbjuda. Att ordern i stället skulle ha gått till Dassault eller Boeing skulle inte ha varit något att hurra över.
Brasilien är avancerat nog för att ha egen civil flygindustri och är en köpare som det inte finns säkerhetspolitiska eller andra skäl att underkänna, när det gäller risker att vapnen kan användas för att stödja förtryck..
För svensk industri är beslutet i Brasilien, om det håller ända fram genom slutförhandlingen om detaljerna, en ganska stor nyhet. Det hindrar inte att det säkert kommer att dyka upp ståndpunkter som går ut på att affären inte borde ske, att hela JAS kan skrotas och SAAB i Linköping i stort sett läggas ned. Detta handlar då inte bara om kända motsättningar om försvarspolitiken eller om att Sverige ska kunna eller inte kunna delta i att försvara frihet och demokrati.
Det är inte någon engångshändelse att det som ger mycket jobb och stora exportmöjligheter möts av krav som i praktiken skulle göra att det skulle bli rätt lite kvar av både jobb och export. En del av reaktionerna på den gruvboom som var mer tydlig i norra Sverige för ett par år sedan handlade nästan bara om att hindra investeringarna.
Kronan på verket var kraven på att de gruvföretag som klarade miljökraven skulle utsättas för en specialskatt som skulle tas ut på bruttoomsättningen och inte på vinsten – och därmed effektivt motverka att investeringskalkyler skulle tåla en världsmarknad med osäkra priser. Betecknande nog var det Åkessons SD och Sjöstedts V som kappades om att gå långt med denna jobbförstörarskatt.
Affären med Brasilien har också rätt stor försvarspolitisk betydelse i Sverige. Vägvalet att göra en ny, moderniserad version av JAS blir väldigt dyrt om inte utvecklingskostnaderna kan delas på fler plan än Sverige självt behöver.
När det ställningstagandet gjordes för några år sedan kunde det sättas ett stort frågetecken för vad meningen var. Det nyare planet behövdes inte för den mycket internationella inriktning svensk militär kapacitet då hade getts.
Det som snarare kunde motivera satsningen var en prognos om att Ryssland åter skulle bli ett större militärt hot. Den frågan har nu fått sitt svar, men konsekvenserna har inte dragits annat än delvis.
Att försvarspolitiken vrids tillbaka till att till stor del gälla hot i vårt eget grannskap, från främst Ryssland, är ofrånkomligt. SAABs affär med Brasilien underlättar då en del.
Men att försvarspolitiken dessvärre behöver bli dyrare har Moderaterna – av alla partier – undvikit att dra konsekvenserna av.
Nästa mandatperiod kommer den försvarspolitik som signerats av Reinfeldt, Borg och en sekvens av försvarsministrar (M) att behöva ersättas med en ny.