I gårdagens P1 Morgon berättade en person med det fingerade namnet "Maria" om sina erfarenheter av snabblån. På bara ett par månader kunde hon lyfta totalt två miljoner kronor, fördelat på 19 olika krediter. Pengarna som snabblåneföretag efter snabblåneföretag gladeligen beviljade användes till att finansiera ett accelererade spelberoende.
Till sist hann verkligheten i kapp och när Maria nu försöker jobba sig tillbaks går över hälften av det hon betalar in åt till att täcka räntekostnaderna för lånen.
Marias fall är bara ett av många. Under 2014 hamnade över 56 000 snabblåneärenden hos Kronofogden, en ökning med 15 procent mot året innan.
Visserligen gäller sedan årsskiftet hårdare regler för företag som sysslar med sms-lån eller andra typer av snabblån. För att bedriva sådan verksamhet krävs numera tillstånd från Finansinspektionen samt att aktören i fråga gör ordentliga kreditprövningar av kunderna. Problemen har dock inte upphört.
Till saken hör att snabblån ofta inte syns hos de bolag som tillhandahåller kreditupplysningar. Flera av dessa bolag har endast information om lån tagna i traditionella banker. Dessutom är deras system inte anpassade till det höga tempot på dagens kreditmarknad. Åke Dahlqvist från kreditinformationsbolaget UC förklarar för Sveriges Radio att UC:s register uppdateras en gång i månaden.
Betyder då detta att ingen skugga faller på snabblåneföretagen – att de, trots en genuin vilja att göra så, inte lyckas identifiera personer som riskerar att hamna i ekonomiska problem? Knappast. De tackar nog snarare sin lyckliga stjärna för informationsbristen, som medför att de kan fortsätta bevilja krediter till desperata personer utan kreditvärdighet. Den huvudsakliga kundgruppen.
Snabblåneföretagens verksamhetsidé är trots allt att till ockerpriser låna pengar till personer som (av goda skäl) har svårt att få lån på andra ställen. Med effektiva årsräntor på flera hundra procent kan de kallt kalkylera med att en relativt stor andel av låntagarna i slutändan inte klarar av att leva upp till sina åtaganden. Bortfallet spelar mindre roll i helheten. Dessutom finns i Kronofogden ett kraftfullt statlig indrivningssystem, som hjälper till att mjölka de sista kronorna ur låntagarna.
Regeringen vill skärpa kraven på snabblåneföretagen ytterligare och har därför tillsatt en utredning på området. I uppdraget ingår bland annat att överväga såväl ett ränte- som ett kostnadstak – det vill säga att begränsa den ränta och de avgifter som kreditgivaren har rätt att ta ut. Det är en god idé att titta på detta. Ett annat alternativ kunde vara att frånta ockrande snabblåneföretag möjligheten att driva in skulder med Kronofogdens hjälp.