Sedan 2006 har Eskilstuna haft som mål att minska antalet barn i grupperna i den kommunala förskolan. Det har även varit ett stående politiskt löfte. Målet har dock inte nåtts och överges därmed i praktiken. I årsplanen för 2012 finns det inte ens nämnt.
Det är synd att man har gett upp, för man var på väg att lyckas 2009. Då fanns i snitt 17,8 barn per grupp. Målet var 17,5 barn. Två år senare låg snittet på 20 barn. På sina håll finns det till och med 30 barn per grupp.
Johan Nilsson (S), barn- och utbildningsnämndens ordförande, tycks inte särskilt besvärad över glappet mellan ord och handling. Han hänvisar till att man numera mäter på ett annat sätt – personaltäthet i stället för barngruppens storlek.
Mäter man så ligger Eskilstuna bättre till än efter antalet barn i grupperna. 5,4 barn per pedagog är väl i nivå med riksgenomsnittet (5,3). Men även här pekar trenden åt fel håll. 2006 låg siffran på 5,1 barn per pedagog.
Kommunens förskolechef påpekade på Eskilstunasidorna i går att det är en fråga om medelvärde, att det finns avdelningar med betydligt färre barn än genomsnittet. Det är en klen tröst för de förskolor där barngrupperna är betydligt större än Skolverkets rekommendation 15 barn.
Sedan några år tillbaka används den så kallade hemvistmodellen i Eskilstuna. Den innebär att flera förskolavdelningar slås ihop och fler vuxna ska ta hand om fler barn. Någon forskning som säger att modellen är bra finns dock inte. Däremot finns omfattande forskning som säger att stora barngrupper inte är bra.
Man ska visserligen inte stirra sig blind på barngruppernas storlek. En grupp om 15 barn är också orimligt stor om den tas om hand av för lite personal.
Forskarvärlden är bekymrad över de ständigt växande barngrupperna i förskolan. Barn i åldrarna 1-3 år är särskilt påverkbara. Om det går snett i förskolan i kontakterna med vuxna och andra barn kan det bli problem långt upp i åldrarna, sade barnpsykiatrikern Magnus Kihlbom till EK.
Den kommunala barnomsorgen har byggts ut med nästan 1 000 platser sedan 2005. Ändå räcker de inte. Situationen på många av de kommunala förskolorna upplevs som kaosartad, från såväl fackligt håll som av föräldrar. Går det inte att bygga ut den kommunala barnomsorgen i den takt och omfattning som behövs är det angeläget att se över andra alternativ – fler dag-mammor, föräldrakooperativ, förskolor i privat regi.
I visionen om framtidens förskola finns att läsa på kommunens hemsida: ”För-
skolan är en verkstad för lärande, ett laboratorium för experiment...” Med tanke på att hemvistmodellen införs på bred front i Eskilstuna, utan någon tillfredsställande förklaring varför, får ”laboratorium för experiment” en märklig innebörd.
Finns det argument som visar att den valda vägen för Eskilstunas förskolor är den bästa för barnens mående och inlärningsförmåga, bör politikerna redovisa dessa.
Men det kan förstås finnas andra överväganden bakom förändringen, som ekonomisk prioritering av grundskolan på förskolans bekostnad. Om så är fallet bör politikerna säga det öppet.