De nio miljarder regeringen så här långt plockat ihop till nysatsningar inom bland annat skolan är ett fåtal skatteskärpningar och ett par miljarder i besparingar.
Att det tas fram finansiering till utgiftsbehov är inte konstigt. Några av de föreslagna höjningarna är synnerligen försiktiga, såsom 200 kronor om året för en genomsnittlig bensindriven personbil och små påslag på hälsoskadliga saker som tobak och alkohol.
Ambitionerna för omfördelningar är också blygsamma. Det finns utrymme att återkomma med mer.
Det som – hittills – saknas mest är besked om omläggningar i beskattningen, där borttag av kryphål, särregler och dolda subventioner kan reducera de skattesatser som är mest negativa för den ekonomiska utvecklingen.
På företagssidan föreslås nu att finanssektorns privilegium vad gäller mervärdebeskattning reduceras med i det sammanhanget låga beloppet 300 – 400 miljoner per år, då ett särskilt kryphål spikas igen. Men varför ska finanssektorn alls vara fri från den skatt på förädlingsvärdet som momsen innebär i den övriga ekonomin? Snedvridningen är lika uppenbar som den varit långvarig. Det krävs dock en annan teknisk lösning och EU-samordning behöver beaktas. En stor företagsskatteutredning pågår. Uppgiften är svår och åren närmast efter finanskrisen 2008-09 har inte varit de lämpligaste att ta i just den frågan.
Men det viktiga är att alla ambitioner nu inte alldeles skrumpnar i rädslan att vara kontroversiell inför valet, så att viktiga projekt förblir tabu under nästa mandatperiod. Finanssektorns undantag från momssystemet, liksom den fråga om alltför förmånlig behandling av kommersiella fastigheter som Anders Borg tidigare pekat på, hör till det som behöver vara med i bilden för en större företagsbeskattningsreform. Den har de senaste åren inletts med ingripanden mot räntesnurror och skatteflykt. Men mer bör göras för en sänkt generell skattesats på företagandet, så att drivkrafter blir riktigare, snedvridningar begränsas och investeringar i produktionen underlättas.
Den svåraste blockeringen gäller dock motsvarande steg på inkomst- och kapitalskattesidan. Där kan höjd matmoms möjliggöra ytterligare sänkt inkomstskatt över hela linjen samt höjt barnbidrag. Det blir lättare att ta bort värnskatt om man skär i undantag och förmåner som särskilt gynnar dem med verkligt höga inkomster – såsom det låga taket för fastighetsavgift i storstadsregioner samt en del överdrifter och principlösheter i de så kallade 3:12-reglerna. Borttag av avdrag och särregler som är gynnsamma för alla med lite högre inkomster kan underlätta sänkt procentsats eller höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt.
Om allt sådant råder dessvärre djup tystnad, nejkoalitionerna är starka och skrämmer.
Men en sådan möjlighet förbrukas nu till annat. Regeln att inkomstbeskattningen av max 12000 kronor per år kan skjutas upp genom privata "P-försäkringar" försvinner (vilket alltså inte berör avtalspensioner – eller det motsvarande för egenföretagana). Förändringen har länge varit på gång och den långsiktiga effekten inskränker sig till 1,4 miljarder. Statens merintäkter på kort sikt blir ju större, men det mesta motsvaras av skattebortfall i framtiden.
Det här avdraget skulle inte finnas i ett skattesystem med rätlinjiga principer. Nu tas det bort utan att något mer görs åt skattesystemet i stort. Det senare är inte bra.