Slutresultatet i riksdagsvalet dröjer, i första hand till onsdag. Men med utlandsröster orÀknade och med den svaga övervikten under valnatten lutar det Ät att det blir en ny statsminister.
DÀrmed Àr inte sagt att det kan bli en stabil regering. En minoritetsregering, med Moderaterna som statsministerparti och med kanske ett par mandats övervikt, skulle ha ytterst smÄ marginaler.
Ulf Kristersson har dessutom förvĂ€rrat sin situation genom att föra en valrörelse dĂ€r han i mycket utgĂ„tt frĂ„n SD:s problemformuleringar och försvagat sitt eget parti till förmĂ„n för SD. Kraven dĂ€rifrĂ„n lĂ€r skĂ€rpas, men samtidigt bli alltmer svĂ„rsmĂ€lta för inte bara Liberalerna, utan i en del frĂ„gor â som folkbildning och bistĂ„nd â Ă€ven för KD.
Det allvarliga internationella lÀget har i valrörelsen mycket behandlats som om det mest gÀllde att lÀgga mer statliga pengar pÄ att hÄlla tillbaka energipriser. Men vi Àr, pÄ mycket goda grunder, pÄ vÀg in i Nato. Om bara dryga tre mÄnader ska Sverige fungera som EU:s ordförandeland. Det blir under pÄgÄende krigsdramatik och i ett lÀge dÀr Putinsympatisörerna i en del EU-lÀnder kan försöka underminera sanktionerna och uppslutningen bakom Ukraina.
En svag regering, beroende av ett parti som hör hemma inom den europeiska högerradikalismen, Àr vad Sverige eventuellt kan fÄ. Men det Àr inte vad Sverige, och vÄra vÀnner i Norden, EU och Nato, skulle behöva.
Oavsett om den slutliga mandatfördelningen slÄr med ett eller ett par mandat Ät ena eller andra hÄllet borde moderater, socialdemokrater, centerpartister och andra talas vid om i vilka former de kan hantera frÀmst sÀkerhetspolitik och försvarsfrÄgor i samförstÄnd.
Inget underlÀttas av det sÀtt valrörelsen förts pÄ, och av att den eventuella regeringsbildaren i sin roll som moderat partiledare i hög grad gÄtt in för att höja tonlÀget och polarisera. Men pÄ nÄgot sÀtt behöver Ätminstone nÄgra delar av politiken förankras över blockgrÀnsen.
Socialdemokraterna gjorde framsteg i röstandel och mandatantal, nog mycket tack vare statsministerns beslutsförmĂ„ga i NatofrĂ„gan â men trots en delvis ihĂ„lig och slagordsprĂ€glad valrörelse. SD ökade mer Ă€n S, och kan tacka bĂ„de M och KD för att de under lĂ„ng tid hjĂ€lpt till med SD:s perspektiv och SD:s mytbildning.
Det ligger nĂ€ra till hands att den allians med SD som Ulf Kristersson önskat skapa pĂ„ riksplanet nu kommer att följas av att M och SD samverkar i majoritetsstyren i kommunerna pĂ„ mĂ„nga fler hĂ„ll Ă€n i SkĂ„ne. Ăven om förĂ€ndringarna i de kommunala valen i Sörmland inte blev sĂ„ stora har sĂ„ mycket mer hĂ€nt pĂ„ andra hĂ„ll i landet.
Liberalerna har skadats inifrÄn av en partiledning som mest varit angelÀgen att följa Moderaterna, och dÀrmed dragits med ut mot en antiliberal högerkant. Partiet överlevde i riksdagsvalet men kan hamna i ytterligare ohÄllbara situationer om det ska vara avgörande för att ge underlag för en M-SD-KD-samverkan.
Centerpartiet, vars partiledare upptrÀtt rakryggat, och dessutom helt riktigt pekat pÄ behovet av blocköverskridande samverkan inom bland annat sÀkerhetspolitiken, hade förtjÀnat mer framgÄng. Men det har tydligen varit sÄrbart för bÄde högerborgerlig och SD-aktig missnöjespolitik i en del av sina traditionellt starka landsbygdsfÀsten.
VÀnsterpartiets taktiska samspel med Ulf Kristersson och dess försök att hÀnga med i bensinpopulismen har bidragit till nÄgot fler mandat för Miljöpartiet. SÄ nÄgot vi i alla fall slapp se Àr det som det drömts en del om i VÀnsterpartiet, att de skulle kunna pÄ allvar undergrÀva Socialdemokraterna, sÄ som den franska populistiska yttervÀnstern lyckats göra med det landets socialistparti.
I övrigt har riksdagsvalet lÀmnat efter sig förvÀrrade problem och ökade svÄrigheter att komma till rÀtta med dem.