I går rapporterade Sveriges Radio att merparten av statsbidraget till extra svenskundervisning för nyanlända grundskolelever ligger oanvänd hos Skolverket. Totalt ser 75 av de 120 miljoner som regeringen har avsatt för ändamålet år 2015 inte ut att komma till någon nytta. Det är illa, speciellt med tanke på att antalet ensamkommande flyktingbarn är historiskt högt.
Tiden för att söka bidraget gick ut förra veckan. Sedan det infördes hösten 2013 har det varje år blivit pengar över och i år lämnas alltså närmare två tredjedelar outnyttjat.
Anders Palm, enhetschef för Skolverket, säger till SR att orsaken kan härledas till bristen på lärare med behörighet att undervisa nyanlända i svenska. Att lärarna har behörighet i ämnet är ett krav för att kunna få bidraget.
Statistik från Skolverket (augusti 2015) visar också att den lägsta behörighetsgraden bland lärare återfinns i just "svenska som andraspråk" – hela vägen från fyran till och med gymnasiet. I årskurs 4-6 är endast 32 procent av dem som undervisar i svenska som andraspråk behöriga. För årskurs 7-9 är motsvarande siffra 44 procent.
Palm menar därför att regeringen borde ändra kriterierna för bidraget, så att det ska räcka med att lärarna i ämnet har generell anställningsbarhet i skolan. Det vill säga att de har lärarlegitimation, men inte nödvändigtvis specialinriktning inom svenska som andraspråk.
Det vore ett litet steg i rätt riktning. Rent generellt borde vi röra oss bort från skråtänkandet inom skolan, där läraryrket skyddas genom lärarlegitimation och hårda behörighetskrav. Skolan borde i stället ges friare ramar att värdera kompetens, så att inte personer med goda ämneskunskaper och pedagogisk talang men utan formell kompetens faller bort.
Det gäller att hålla kvalitet i lärarutbildningen och göra lärarbanan lockande. Men det är fel att göra vägen till yrket till en smal stig, särskilt i ett läge där skolan tar emot många nyanlända och skriker efter lärare. Nu är tid att förenkla och ta bort regler.
Den nu uppkomna situationen med de oanvända miljonerna belyser också ett annat problem – krånglet som de riktade statsbidragen förorsakar. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har sagt att den extra administration och de snåriga regelverk som omger riktade bidrag kan göra att nyttan av dem kan bli högst begränsad. De 75 oanvända miljonerna stärker onekligen SKL:s sak. I slutändan blir det de nyanlända barnen som drabbas, i form av utebliven extraundervisning i svenska.
Att ett nyanlänt barn utan fördröjning ges goda möjligheter att ta till sig av majoritetsspråket i det nya landet är oerhört viktigt. Utan att behärska svenska är det heller inte lätt att lyckas i övriga skolämnen eller att kunna känna delaktighet i samhället. Sådant får lätt långsiktiga konsekvenser.