Vårriksdagen slutade i går, nästan. Konstitutionsutskottet, som fått sitt stora Saudi-betänkande klubbat utan votering, fick kvarsittning av helt annat skäl. Storleken på varningsbilderna på cigarrettpaket handlar ju om tryckta produkter.
Yttrandefrihetskommittén hade nyligen varit inne på att det borde finnas en regel som gjorde att sådant som bipacksedlar i läkemedelsförpackningar, eller för den delen varningstexter på förpackningar, skulle få hanteras utan att vara tryckfrihetsärende. Detta hade uppenbarligen de olika delarna av kanslihuset inte samordnat sig om, och Socialdepartementets Maria Larsson (KD) hade, menades det varit för kvick att göra upp i EU, utan att ta hänsyn Sveriges behov att lagstifta. Så KU fick stanna i Stockholm ända till sista dagen innan midsommar.
Om en väldigt mycket större fråga, ekonomiskt sett i alla fall, var det som vanligt väldigt tyst. Som ett av de allra sista ärandena behandlade riksdagen den årliga redogörelsen från regeringen om storleken av olika undantag och dolda bidrag som göms i skattereglerna.
Man kunde tro att detta är ett av de allra hemligaste papperen, så tyst brukar det vara. Men i själva verket är det inte bara offentligt, utan innehåller mycket detaljerad redovisning för antalet miljoner och miljarder som avvikelserna från skattesystemets huvudregler kostar.
ROT-avdragen kostar till exempel 14 miljarder, men RUT-avdragen bara två miljarder.
Den här redovisningen är ett bevis om något för att offentlighet och insyn är nödvändigt men inte tillräckligt. Finansdepartementets årliga rapporter om miljardrullningen i dolda subventioner och andra avvikelser och undantag blir mer och mer genomarbetade, men möts nästan alltid av massivt massmedialt ointresse.
Det handlar också om obekväm kunskap. Vanligtvis mycket flitiga lobbyistgrupper är angelägna om att deras del av de känsliga frågorna i tabellen inte uppmärksammas och inte blir nämnda i tidningarna. De serverar inte siffror som de annars gärna gör, så det är så mycket viktigare att läsa själv. Riksdagen för sin del förklarade sig nöjd med regeringens redovisning, enigt, diskret och med lite försiktigt beröm.
Men det finns ett par riktigt viktiga saker i listan på skatteutgifter, som de officiellt kallas.
Det skulle vara möjligt att klara flera besvärliga skattefrågor utan att ställa inkomstskattesänkningar för låg och höginkomsttagare mot varandra.
Förmånen av lägre kapitalskatt för avtalspensioners fonder är värd tio miljarder om året. Förmånsbehandlingen av realisationsvinst på bostäder jämfört med vanliga kapitalinkomster är värd 6,7 miljarder. Andra avvikelser med förmånlig kapitalbeskattning av bostäder, omkring 20 miljarder.
Bara delar av detta är möjliga, sakligt och realistiskt, att ändra på. Men skattefrågor som gäller ett fåtal miljarder och främst för högra inkomsttagare kan avsevärt underlättas om man begränsar detta slags förmånsbehandling eller undantag som för det mesta är fördelar för just högre inkomsttagare. Det är märkligt att motviljan ska vara så stor mot att dra slutsatser av lättillgänglig kunskap om hur lösningen av kontroversiella frågor faktiskt kan underlättas.