I Västerås i lördags hade folkpartiet liberalerna ett panelsamtal om vad Sverige ska göra för att gå stärkt genom en tid av globalisering, skärpt konkurrens från nya industriländer och ekonomiska kriser i flera delar av Europa.
Det var en allvarlig ton i diskussionen, från alla de tre som inledde den, EU-kommissionären Cecilia Malmström, Dagens Nyheters chef- redaktör Peter Wolodarski och riksdagsman Christer Nylander.
Orsaken till det är eller borde vara välkänd. Den internationella ekonomiska utvecklingen gör det ännu viktigare att både ekonomi, kunskapsnivå och välfärdssystem i Sverige står sig bra i konkurrensen.
Samtidigt är det i delar av Europa en djup, långvarig kris i ekonomi och välfärd, och en ökande åldersmässig obalans med fler äldre och en tyngre försörjningsbörda för de yngre.
Särskilt Peter Wolodarski pekade på risker för en politisk utveckling som under intrycket av arbetslöshet och annat kan leda till hot mot demokratin av ett slag som vi i vår del av världen knappast sett sedan 1930-talet.
Det förefaller som om just de perspektiven i hög grad påverkat arbetet med det nya programförslag för FP som inom kort läggs fram för diskussion – och för beslut efter sommaren. Det skymtade inte minst i det Christer Nylander sade i panelsamtalet i Västerås.
Han är ordförande i arbetsgruppen som arbetat med förslaget. Utan att gå in i detalj talade han om att man gått in för att anknyta till Bertil Ohlin och hans nationalekonomiska och liberala synsätt på hur 30-talskrisen skulle hanteras för att skydda demokratin – och för att med en socialliberal politik trygga ekonomiska framsteg och förbättrade sociala förhållanden.
Medan en del andra partier skriver program för att byta ideologi, och för att dölja den de förut har haft, kan ju detta inte vara uppgiften i FP.
Där gäller det tvärtom att frigöra sig från inverkan av allmänborgerligt vanetänkande och enkla slagord från senare år – för att ta itu med att bevara mycket grundläggande saker som kan hotas av den ekonomiska och politiska utvecklingen i omvärlden.
Detta handlar om demokratin, toleransen, frihandeln och demokratiernas samverkan för frihet och gemensamma intressen.
Andra partier kan ju inte i detta läge ha någon nytta av att ta fram en idégivare och tidigare partiledare som Bertil Ohlin – som blev riksdagsman från 1938, men som ännu mer än 30 år efter sin död personifierar den socialliberala grundhållningen och att välfärd bygger på fri handel och en effektiv marknadsekonomi.
En djupgående skillnad i attityder finns mellan dem som i ett läge som det nuvarande faller tillbaka i slutenhet, nationell isolering, handelsrestriktioner och intolerans – och dem som i stället vill gå in för att Sverige ska vara politiskt och ekonomiskt starkt med öppenhet och konkurrensförmåga i en omvärld med nya utmaningar.
Den sistnämnda linjen är ju ganska given för FP. Den syntes också i Jan Björklunds inledningstal i lördags, om hur den nya världen ställer stora krav på oss, och att det då behövs en mer dynamisk ekonomi som klarar utmaningar och ger resurser till social välfärd.