Underskottet i JB Educations konkurs är häpnadsväckande i så måtto att det ekonomiska raset fick pågå så länge innan ledningen satte stopp. Man borde ha sett vartåt det barkade långt tidigare. Enligt kreditupplysningsföretaget UC är risken för konkurs inom friskolebranschen 25 procent högre än genomsnittsrisken för alla aktiebolag. Konkursrisken för friskoleföretag, med tillstånd att driva gymnasieskolor, har ökat markant på fem år.
Av de 129 företag som UC granskat gick vart fjärde med förlust i fjol. Mer än vart tionde hamnade i den sämsta eller näst sämsta gruppen vad gäller bokslut, betalningsanmärkningar och skulder hos kronofogden. Spåren förskräcker.
Anledningarna till den ökande konkursrisken antas vara bland annat överetablering på vissa orter, att elevkullarna har blivit mindre – och väntas minska även några år framöver. Gymnasiereformen 2011 får också en del av skulden, eftersom praktiska utbildningar i och med den inte längre gav behörighet till högskolan. Att detta ändras för en del inriktningar kommer knappast att märkas nämnvärt när det gäller antalet skolor. Elevkullarna kommer i alla fall att minska de kommande åren.
Överetableringen kan bara åtgärdas om skolor på ett eller annat sätt försvinner, något som det alltså genom den ökande konkursrisken finns risk (eller möjlighet) att de gör.
Alltsedan friskolorna började dyka upp på 1990-talet har de för många varit ett populärt alternativ till de kommunala . De har lockat eleverna med fräscha lokaler och egna datorer, och lärarna med högre löner. Men precis som alla andra skolor är de beroende av sitt rykte. En skola är sällan bättre än sitt rykte.
När friskolor utmärker sig negativt – JB Educations flumskoleimage och systematiska lagtrots i fråga om skolbiblioteken, Gripsholmsskolans i Mariefred försök att kringgå regeln för när man måste ha sökt tillstånd för att driva årskurs 6 i tid – så påverkar det på sikt även andra friskolor. Törs man som elev söka till en friskola? Vad händer om skolan går i konkurs? Vet skolledningen vad den håller på med?
I fråga om Gripsholmsskolan vore det oroväckande om ledningen inte förstår skillnaden mellan läsår och kalenderår, och att den av den anledningen ansökte för sent. Lika oroväckande är det om man, efter avslaget, hade tänkt kringgå reglerna och köra igång årskurs 6 utan tillstånd. Ett sådant agerande inger inte något förtroende.
Så länge skolorna är bra, det vill säga att barn och ungdomar lär sig det de ska ifråga om ämneskunskaper och social kompetens, och ledningen sköter det ekonomiska väl, spelar det ingen roll om huvudmannen är staten, kommunen eller ett aktiebolag. Att vissa friskolor måste lägga ned torde dock vara nödvändigt för att rensa ut de dåliga och få bukt med överetableringen.