Sverige har en mycket gynnsam utveckling i olycksstatistiken på våra vägar. Ett målmedvetet arbete har resulterat i ett stadigt sjunkande antal döda och svårt skadade i trafikolyckor.
Det har gått 15 år sedan riksdagen fattade beslut om en nollvision i trafiken. Den långsiktiga målsättningen var – och är – att inga dödsoffer ska skördas i vägtrafiken och att antalet svårt skadade ska minimeras. Det är en lovvärd målsättning.
Det första delmålet sattes upp till millennieskiftet. År 2000 skulle maximalt 400 personer omkomma i trafiken. Så blev det inte; över 600 personer miste sina liv på gator och vägar det året.
En ny målsättning slogs fast. 2007 skulle högst 270 personer dö i trafiken. Också det målet sprack, då antalet trafikdödade blev 490 personer. Nu gäller ett nytt delmål – 2020 ska maximalt 220 personer förlora livet till följd av trafikolyckor. Antalet svårt skadade ska då också ha minskat med en fjärdedel i förhållande till 2007 års siffror.
Det nya målet är mer realistiskt än de tidigare. 2011 omkom 319 och förra året 286 personer i trafiken. Hittills i år – fram till och med april månad – har 63 personer mist sina liv i trafiken, vilket kan jämföras med 73 under samma period 2012 och 80 året dess-förinnan.
Statistiken visar att det tycks finnas realistiska möjligheter att nå det nya delmålet som ligger drygt sex år framåt. Men det uppnås inte per automatik. På det nationella planet krävs att säkerheten på vägnätet fortsätter förbättras, att kommunerna satsar på en säkrare trafikmiljö för cyklister och gångtrafikanter samt att trafikövervakningen blir effektivare. Inte minst det senare är viktigt för att påverka attityderna hos bil- och mc-förare.
Nu går vi in i sommarmånaderna juni, juli och augusti. Statistiken är tydlig – under dessa månader ökar antalet trafikolyckor med döda och svårt skadade som följd. Det är en effekt av många samverkande faktorer.
Trafikmängden ökar. Ut på vägarna kommer förare som kanske haft sina fordon avställda under vintern och som är ringrostiga.
Husvagnsekipagen blir fler. Mc-förarna blir bara fler och den största risken för dem är, förutom fartdrivna egon, att bilisterna inte uppfattar dem korrekt. Vägarbeten, värme, långkörningar och stress utgör andra riskmoment.
Till detta ska också läggas att antalet rattfulla ökar. Fint väder i kombination med grillfester eller bara familjär samvaro en kväll på verandan kan dessvärre locka en del till att dricka öl eller vin för att sedan sätta sig bakom ratten eller på mc:n. Det är helt förkastligt.
Poliserna har naturligtvis rätt till sommarsemester. Men det är önskvärt att trafikövervakningen – särskilt när det gäller att kontrollera nykterheten hos bil- och mc-förare – kan hållas på en relativt hög nivå.
Därmed kan också kontroller av exempelvis bilbältes- och hjälmanvändning göras. Hastighetsövervakning kan med fördel automatiseras i än högre grad för att spara polisresurser.
Nollvisionen är allmänt accepterad. Att nå nästa delmål ligger inom räckhåll. Mycket kan göras genom en säkrare trafikmiljö och säkrare fordon. Men den i slutändan helt avgörande faktorn för att målet ska nås är individernas attityder i trafiken. Där finns mycket kvar att göras.