Det perspektivet har varit i skymundan i valrörelsen, som handlat mycket om pengar för att anställa fler i offentlig sektor, eller höja olika inkomstöverföringar. Andra sidan av saken har några av partierna försökt lyfta fram. Vilken politik möjliggör att kakan växer, att fler är i arbete, att det kommer in mer skattepengar som kan fördelas?
Men det är inte där tonvikten legat – hittills. Det har varit särskilt tydligt i utfrågningar och valprogram i de statliga, Stockholmsbaserade bolagen för radio och tv. Där har utrymmet varit smalt för frågor om hur det ska löna sig att arbeta, hur företagen ska kunna utvecklas, hur landet ska vara konkurrenskraftigt och hur det ska finnas ström till produktionen. En del partiledare har försökt få in diskussionen på sådana ämnen, det har då ofta skett på tvärs med tv:s eller radions uppläggning.
Här är en skillnad i var partier och etermedier är förankrade. I Stockholm dominerar den offentliga sektorn fullständigt, och en del andra verksamheter som reklam, lobbying och intresseorganisationer är också starka där. I det mesta av det övriga landet är industri, skogsbruk och ibland även jordbruk ryggraden i arbetsmarknaden, vid sidan av kommunal service.
Inte ens när tv i förrgår intervjuade centerledaren Lööf undveks det perspektiv som är rådande hos grön vänster och även hos SD, där det mycket handlar om att dela ut pengar – ofta utan det finns täckning – men väldigt lite om hur skattebaserna stärks genom ett starkt och produktivt näringsliv.
Annie Lööf är ju näringsminister. Så det låg ju nära till hand att tala om näringspolitik. Men denna berördes främst indirekt, när utfrågarna på olika sätt, och med växlande framgång, försökte sätta Lööf i knipa.
Inte lika tydligt, men till stor del, kom detta igen i går eftermiddag i radions styrning av frågorna som Reinfeldt och Löfven tilläts ryka ihop om.
Etermediernas valrörelse sker i stort sett utifrån de perspektiv som dominerar ute till vänster och i extremhögern, där det handlar om krav, missnöje och kontantutdelning, men där det tas för givet att näringslivet kan leverera betalningen för kalaset – oavsett om det lönar sig att arbeta och oavsett vad företagens villkor är.