Regeringen lyfter nu bit för bit fram innehållet i budgetpropositionen för 2016. I går skrev finansminister Magdalena Andersson (S) och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) en gemensam debattartikel på DN Debatt, som till stor del handlade om jobben. Något nytt hade ministerduon dock inte att komma med – artikeln bestod till största delen av sådant som redan var känt, kryddat med lite fraser.
Mest uppseendeväckande är att regeringens annars så ofta framhållna mål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet inom EU till 2020 lyste med sin frånvaro. I bästa fall har man nu kommit till insikt om att ett sådant mål är både problematiskt och orealistiskt och försöker därför glida undan från det.
EU-länderna är sinsemellan olika, bland annat i utbildningssystem och generella förutsättningar på arbetsmarknaden, och det är svårt att se vad jämförelsen skulle tillföra. Exempelvis har Sverige högst sysselsättningsgrad i unionen – andel personer i arbetsför ålder som har jobb – i och med ett högt kvinnligt arbetskraftsdeltagande och ett långt arbetsliv för många. Däremot uppgår den säsongsrensade arbetslösheten till 7,4 procent, lägre än snittet bland de 28 medlemsländerna, men betydligt högre än i Tyskland med 4,7 procent arbetslösa – lägst i EU. Men det kan ju knappast vara meningen att Sverige ska tävla med "hemmafruländer" i en gren som får dem att se bättre ut än vad de förtjänar.
En annan punkt som Andersson och Bolund lyfter fram som jobbskapande är "investeringar i bostäder och infrastruktur". Att de subventioner för byggande av mindre hyreslägenheter som regeringen har förespråkat skulle skapa någon större mängd arbetstillfällen är dock inte troligt. Stödet villkoras av en mängd motkrav om sådant som hyresnivåer och hur bostäderna ska fördelas.
"Investeringar i kunskap och matchning" nämns också och exemplifieras genom en utbyggnad av vuxenutbildningarna inom yrkeshögskolan, folkhögskolan och Komvux, vilket är välkommet.
När Finanspolitiska rådet i maj presenterade sin årliga granskning av regeringens ekonomiska politik konstaterade man att åtgärder som dessa skulle kunna få viss effekt på arbetslösheten, medan höjd arbetslöshetsersättning och avskaffandet av sänkta arbetsgivaravgifter för unga beräknas ha en effekt åt motsatt håll. De sistnämnda reformerna är rätt i sak och bör genomföras, även om deras negativa effekter på sysselsättningen på kort sikt inte går att bortse från.
Dock borde fokus ligga på sysselsättningsgraden och inte arbetslösheten, eftersom det senare inbjuder till att putsa statistiken. Därefter måste specifika lösningar och åtgärder riktas mot olika grupper där sysselsättningsgraden är låg.
Regeringens åtgärder är samtidigt för diffusa och effekten av dem tveksam. Resterande delen av Anderssons och Bolunds debattartikel består också mest av fluff som: "En aktiv näringspolitik – för jobb i hela landet, fler innovativa och växande företag …"
Med andra ord är det dags för regeringen att flytta målfokus och rikta sin politik bättre.