Ledare: Pandemilag behövs men måste tillämpas med balans

Ännu en ny och tillfällig pandemilag ligger sedan måndagen hos lagrådet. Den snabbehandlas snart i riksdagen.

Vad har orsakat brådskan? Det lite för enkla svaret är den nya vågen av snabbare smittspridning. Denna kom under hösten i länder som Belgien, Tjeckien och Frankrike – och sedan på liknande sätt bland annat i Sverige.

Långt in på hösten var önsketänkandet utbrett. Till stor del handlade debatten mer om krav på att snarast lyfta bort restriktioner för sport- och kulturevenemang.

En orsak bakom brådskan är också intrycket av stora, ibland utmanande skillnader i respekten för råd och föreskrifter. Dessa har drabbat trafik- och småföretag hårt men också väldigt ojämnt. Kulturliv, gudstjänstliv och föreningsverksamhet har krympt till en liten bråkdel av det vanliga.

Delar av handeln och nöjeslivet har däremot fortsatt att samla folk i ganska trånga utrymmen – alltmer oroväckande när antalet smittade och sjukhusvårdade ökat. Detta har fått folkvalda och berörda myndigheter att räkna med att det snart kanske behövs stränga restriktioner, som varken regering, folkhälsomyndighet eller smittskyddsläkare skulle ha rättsligt stöd för.

Enligt lagförslaget ska mindre genomgripande föreskrifter användas i första hand. Länsstyrelserna får fler befogenheter – liksom kommuner i fall där utomhussamlingar väntas medföra stor trängsel. Det ska samrådas med smittskyddsläkarna, så en effekt lär bli att smittskyddet lokalt kan agera med mer kraft.

Om verkligt hårda åtgärder tillgrips, med stängning av en del sorters butiker eller av kollektivtrafiktrafik, ska regeringen besluta, varefter riksdagen snabbt överprövar detta.

Till skillnad från flera andra länder har Sverige i fredstid inga möjligheter för regeringen att i nödlägen eller kriser ta till undantagstillstånd och begränsa sådant som är grundlagsskyddat. Vi har även större krav på att alla tvingande myndighetsåtgärder ska ha uttryckligt lagstöd. Detta är något viktigt vi ska slå vakt om. Undantagstillstånd är en farlig sak, som skulle kunna missbrukas av en regering som var ute efter att rubba rättsstaten eller folkstyrets spelregler.

Men en pandemi – en farsot som det heter i Regeringsformen – är också en stor och välkänd risk. Det finns grundlagsstöd för att riksdagen då med lag ingriper i rätten att förflytta sig, i mötesfriheten samt i den regel som normalt hindrar obligatorisk vaccinering eller provtagning. Lagförslag som det nu framtagna kan behövas, och borde ha funnits klart och i beredskap inför pandemier. Sådana kan spridas snabbt och bli värre än den här.

Man måste också vara klar över var riskerna är störst för frätskador på demokratin. Det är inskränkningarna i mötesfriheten. De är till stort hinder för det praktiska utövandet av föreningsfrihet, religionsfrihet och opinionsbildande diskussioner.

Hittills har restriktionerna slagit hårt just där, långt hårdare än mot alkoholutskänkning eller folkträngsel i köpcentra. Balansen bör rättas till. Det bör riksdagen se särskilt noga på då propositionen behandlas.