Pappamånaderna gör skillnad

Hemmafruidealens tid är förbi. Men Sverige är långt ifrån jämställt. Familjepolitiken är ett viktigt verktyg för att förändra detta.

köksbord.jpg

köksbord.jpg

Foto: Fotograf saknas!

Ledare2015-12-31 05:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Den skeva fördelningen av ansvaret för hem och familj mellan könen är tydlig. Pappor tar i snitt endast ut 25 procent av föräldradagarna, i Sörmland 23 procent. Siffror som SVT:s Aktuellt har låtit ta fram visar även att var fjärde pappa inte tar ut några föräldradagar alls under barnets två första år.

Därtill vabbar kvinnor och utför obetalt hemarbete i betydligt större utsträckning än män, medan deras sjukskrivningstal är högre. Risken för sjukfrånvaro för kvinnor ökar betydligt omkring två år efter andra barnets födelse. Kvinnornas genomsnittliga månadslön var, slutligen, 2014 cirka 13 procent lägre än männens, enligt Medlingsinstitutet.

I en rapport för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), som släpptes i november, belyser författarna att par som har delat föräldraledigheten jämställt också oftare delar mer jämställt på planeringen av hushålls- och omsorgsarbetet, såsom hämtning och lämning av barn, matinköp och matlagning. En av slutsatserna som dras är: "Om målet är att öka jämställdheten i betalt och obetalt arbete är ökad reserverad tid i föräldrapenningen en viktig reform."

I morgon, 1 januari, införs en tredje så kallad pappamånad i föräldraförsäkringen. Annorlunda uttryckt: Det antal dagar som en förälder inte tillåts överlåta till en annan ökar från 60 till 90. Reformen har genomförts av regeringen med stöd av Liberalerna och Vänsterpartiet. En högljudd motståndare till förändringen finns dock i Kristdemokraterna.

I tisdagens Aktuellt debatterades frågan av KD:s partiledare Ebba Busch Thor och socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). Busch Thor upprepade sitt synsätt att en ytterligare pappamånad utgör ett ingrepp i familjers självbestämmande och vände sig kraftigt mot att regeringen "detaljreglerar hur man ska lösa sitt livspussel". Det är ett resonemang med tydliga brister.

För det första är den svenska föräldraförsäkringen mycket generös, men det är upp till var och en att avgöra om man vill ta del av det som erbjuds eller inte. Staten tvingar inte någon att vara ledig mot sin vilja. Det finns vidare politiska syften vid utformandet av alla offentliga bidragssystem, varav ökad jämställdhet är ett.

För det andra ignoreras det faktiska utfallet i den typ av argumentation som Busch Thor står för. Det blundas för det större mönster som till följd av seglivade könsnormer uppstår när frågan "avhandlas vid köksborden" – kvinnor missgynnas.

Även om mycket arbete återstår har Sverige kommit långt i att göra sig kvitt patriarkala normer som fjättrar individen och begränsar samhället som helhet. Och rörelsen framåt skulle inte ha varit möjlig utan politiska reformer såsom avskaffandet av sambeskattning, utbyggnaden av offentlig barnomsorg och reserverade dagar i föräldraförsäkringen. Sverige har i dag den högsta kvinnliga sysselsättningsgraden inom EU – den ligger på 77,6 procent för åldersgruppen 20 – 64 år, mot EU-snittet på 63,5 procent.

Men vi kan bättre. Kvinnor bör och kan komma ikapp män i arbetsmängd och lön. En tredje pappamånad är ett viktigt steg i den riktningen.