Partiledningen har genomdrivit en uteslutning till. Den utrensade ordföranden i SD:s utrensningsutskott (formellt kallas det "medlemsutskott)", Marie Edenhager, Borlänge, utesluts från partimedlemskap. Det är alltså en tidigare hantlangare till partiledningen, i en av de mest känsliga interna maktfunktionerna, som nu fått silkessnöret.
Men Aftonbladets artiklar om SD i går gällde betydligt mer centrala personer i partiet.
Hösten 2010 skaffade partiledningen i SD bidrag till kvinnoförbundsverksamhet genom ansökningshandlingar undertecknade av bland andra partiledaren Åkesson själv och en annan person i den innersta maktkärnan i detta mycket speciella parti, riksdagsledamoten Carina Herrstedt. Då användes ett vilseledande protokoll som upprättats i efterhand och visade på ett sammanträde som aldrig hållits och på beslut som inte hade fattats då.
Var detta ett bedrägeribrott, eller var det följden av några interna intriger som skulle se till att partiledningen kunde ha full kontroll över pengar som det hade gått att få ut på annat sätt än med det falska protokollet? För en säker bedömning kan det vara säkrast att avvakta ett ställningstagande i den nämnd med tre höga domare som enligt lag har i uppdrag från Riksdagsstyrelsen att pröva detta slags ansökningar.
Protokollet som sådant och en del annat material tyder på att ett bidrag på dryga 1,4 miljoner utbetalades på felaktig grund, och nämnden kommer då att ha underlag för att kräva att pengarna återbetalas till riksdagen. Det kan dock inte alldeles uteslutas att SD kunde ha haft rätt att med en annan motivering ändå få pengar för en informell kvinnoverksamhet inom partiorganisationen, i den mån en sådan verkligen pågick. Här är fakta oklara, och nämndens bedömning kan bli avgörande, bland annat för om åtal med åtföljande fängelsestraff kan bli aktuella.
Varför den högsta SD-ledningen gav sig in på ett så kvalificerat misstänkt handlingssätt som att söka ett bidrag för ett formellt bildat förbund, när ett sådant inte existerade förrän senare, är en ofrånkomlig fråga. En första ansökan var undertecknad av partiledaren Åkesson själv. En kompletterande ansökan undertecknades av ledamoten Herrstedt. Protokollet skulle visa på ett årsmöte där val gjorts och där stadgar antagits, och bland undertecknarna i den omgången fanns, förutom Herrstedt, även dåvarande sekreteraren till en annan av de verkliga makthavarna i SD, partisekreteraren Björn Söder. Hon är partiledarens sambo.
Om det här förloppet finns inte bara påståenden från en tidigare kanslichef, som nu hör till den samling av avhoppare och utrensade som blivit liggande i dikeskanterna där SD-ledningen dragit fram. En sådan persons vittnesmål skulle ju, om det stod för sig självt, kunna vara lika opålitligt som mängder med andra påståenden från toppnivån i SD.
Men Aftonbladet har även mejlväxlingar att visa upp, samt faksimil av ansökningar och inte minst det fatala protokollet. Detta är alltså inte som järnrörshistorien, som var nog så avslöjande om både beteende och supvanor och en del annat i partiledningens omedelbara närhet, men som för rättsväsendet var en utagerad småsak. Det är den innersta ledningen i ett riksdagsparti, och inte några lokala företrädare eller en sidoorganisation, som anklagas för att ha använt handlingar upprättade för skens skull, vid en ansökan om ett bidragsbelopp på drygt 1,4 miljoner kronor.