Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.
<p>Det frågade tidningens reporter <a href="/polopoly/CM/1.4154808" polopoly:contentid="1.4154808">Tor Gasslander på tisdagen. I krönikan, som finns att läsa på ekuriren.se</a>, föreslår han en stockholmare med många år i bostadskön.</p><p>Oturligt nog är dock bostadsproblemen betydligt större än så. Enligt SVT:s granskning saknas bostäder i nästan 250 av landets 290 kommuner, bland annat samtliga i Sörmland. Boverket menar att det behöver byggas drygt 700 000 bostäder till och med 2025, vilket betyder att vi skulle behöva bygga cirka 70 000 bostäder per år, mot årets 60 000.</p><p>Därför är det inte särskilt konstigt att så gott som alla politiker slår fast att bristen på bostäder är ett av landets största problem och att i princip ingen tycker att vi har en fungerande bostadspolitik.</p><p>Således var det inte meningsskiljaktigheter om verklighetsbilden som gjorde att de bostadspolitiska samtalen mellan de rödgröna och de borgerliga havererade i måndags. Schismen handlar snarare om hur vägen från bostadsbrist till bostadsbalans ska se ut.</p><p>Här var en av knäckfrågorna byggsubventionerna, som är lika viktiga för regeringen att behålla som för de borgerliga att avveckla. I övrigt vill oppositionen bland annat korta överklagandeprocessen, klassa bostadsbyggande som ett riksintresse och lätta på strandskyddet, medan regeringen exempelvis föreslår utbildningssatsningar inom byggsektorn och ett slopat tak för uppskov av reavinstskatten under en fyraårsperiod. Sammantaget bra och nödvändiga reformer och en hel del kommer sannolikt att bli verklighet även utan en blocköverskridande överenskommelse.</p><p>Men det finns två stora aber. För det första är sänkta ränteavdrag och återinförd statlig fastighetsskatt fortfarande onämnbara ämnen i svensk politik, och regeringen vägrar att över huvud taget diskutera marknadshyror.</p><p>För det andra är det inte riksdagen som äger bostadsfrågan. Detaljplaner, bygglov och allmännyttan ligger på kommunernas bord, medan bostadsmarknaden – precis som arbetsmarknaden – i allt väsentligt är regional.</p><p>Därför kan bostadsfrågan inte frikopplas från satsningar på infrastruktur. Av de 15 kommuner som behöver bygga mest under det kommande decenniet ligger 10 i Mälardalen. Och även om Dagens Samhälle, som presenterade siffrorna i sitt senaste nummer, har gett varje kommun varsin kvot, finns det ingen naturlag som säger hur många bostäder som behövs i just Eskilstuna, Stockholm, Södertälje, Solna eller Uppsala. Det som slås fast är snarare hur många bostäder som behövs i regionen, förutsatt att pendlingsmöjligheterna är goda. Något som förutsätter täta turer och en gemensam taxa, vilket är på gång i Mälardalen.</p><p>Fördelen med en förstoring av arbetsmarknadsregionen är inte bara att det ofta är enklare att bredda än att förtäta. Än viktigare är att ökade pendlingsmöjligheter gör att ett sambopar inte är hänvisat till att jobba och bo på samma ort, utan fritt kan byta arbetsplatser inom stora delar av Mälardalen, utan att behöva flytta. Det är i sin tur en förutsättning för att skapa en dynamisk arbetsmarknad med rätt person på rätt plats.</p><p>Som kronan på verket gör fler nybyggen och förbättrade pendlingsmöjligheter att vi kan dra ett streck över Tor Gasslanders tips. Valet av partner är för viktigt för att lämnas åt en icke-fungerande bostadsmarknad.</p>
