Det som upprepas och upprepas kan till sist uppfattas som att det är riktigt, fast det är fel. Av en stor nyhetsredaktion som SVT:s Rapport borde man kunna vänta bättre.
Att nuvarande pensionssystem blivit sämre för pensionärerna, alltså sämre än om det gamla varit kvar, har somliga upprepat tills en del börjat tro att det stämmer. Rapport bidrog i söndags kväll, med att bland annat använda pensionärer som intalats att det blivit sämre.
Det hade varit mycket lätt för Rapport att kontrollräkna. Men där vilja saknas infinner sig inte heller förmåga.
I nuvarande system räknas inkomstpensionerna upp med en ränta som kommer från inkomstutvecklingen. Det ger vid stigande inkomster och god sysselsättning en real ökning av pensionerna, men en broms gör att indexuppräkningen inte kan orsaka underskott.
Till skillnad från det äldre pensionssystemet har det nya en balansräkning, tillgångarna måste täcka skulderna.
Det gamla systemet kunde bygga upp stora och i längden helt ohållbara underskott som inte ens bokfördes. Det hade dock, om det funnits kvar, gett sämre utfall än det nya, med en lägre indexuppräkning.
Däremot hade det gamla systemet inte tagit hänsyn till att Sverige drabbades av den allvarliga internationella krisen 2008-10. I det nya systemet bromsade däremot utbetalningarna under två år för att bevara stabiliteten.
Vilket har då hittills betytt mest? Jo, för den som har inkomstpension med 175 000 kronor / år (förutom avtalspension och PPM) har den nya indexuppräkningenmed broms under 2002 till 2013 betytt sammanlagt cirka 33 600 kronor mer före skatt än vad den gamla indexeringen utan broms hade gett. Mer alltså, inte mindre.
Hade inte två års minskningar efter den internationella krisen inträffat hade skillnaden till den nya indexeringens fördel i stället varit cirka 41 000 kronor. Men de tusenlappar som nu inte betalats ut hade varit tusenlappar utan täckning.
Betydelsen av bromsen ligger alltså inte i att den försämrat totalutfallet så här långt. Däremot är den viktig för att säkra framtida stabilitet och bevara framtida förtroende – både för själva pensionssystemet och för Sverige som ett land som kan sköta statsfinanser och bevara välfärd.
Det kan nu de närmaste åren bli ytterligare minst ett par år med broms. Men den långsiktiga utvecklingen bestäms av hur det går för Sverige.
Ett pensionssystem som i dåliga tider bygger upp underskott eller driver upp skattetrycket och skadar tillväxten är farligt – och det kan drabba framtida pensionärer riktigt illa.
Att ta bort bromsen kan vara ett mycket kortsiktigt intresse för organisationer som tänker just kortsiktigt. För dem som slår vakt om välfärd och vård, och tänker på barn och barnbarn, är avskaffad broms en oklok politik, som alla ansvarsfulla partier, från S till M, med rätta avvisar.
Har då den lilla delen av det nya systemet, PPM, varit till nackdel? Även där bidrog Rapport till ett sådant intryck. Det har varit svängningar i avkastningen, i takt med internationella uppgångar och kriser. Men det som avgör är genomsnittsavkastningen över längre tid, pensionen byggs upp under ett helt yrkesliv.
Hittills har inkomstpensionen som är indexuppräknad haft en förräntning på en procent per år utöver inflationen. Det har alltså varit real värdetillväxt. Men PPM- delen har haft en förräntning utöver inflation på drygt det dubbla, 2,2 procent per år. Att avskaffa PPM och sätta in även de pengarna i inkomstpensionen skulle sannolikt försämra framtida pensioner.
Varför drivs då den idén ändå av pensionärsorganisationer? Jo, den tycks kunna tillfälligt rubba balanstalsberäkningen något, så att sannolikheten för broms till att börja med blir lägre, medan de som nu är yngre får sämre utveckling. Som mycket annat i organisationernas kravlista handlar det om att de som redan har pension ska få mer pengar, utan täckning, på yngres bekostnad.