Även i år gör återbetalningar från den kollektivavtalade försäkringen AFA minerna lite gladare i kommuner och landsting. Premier som satts utifrån högre sjuktal för några år sedan har visat sig för höga, och betalas tillbaka.
I Landstinget Sörmland föreslår majoriteten att merparten, ungefär 60 procent av 88 miljoner används för att minska köer och förbättra tillgänglighet. Den prioriteringen ligger också nära till hands. På just detta område har ju otillräckliga resultat gjort att man missat pengar från det stimulansbidrag som kallas "Kömiljarden" och som utformats i samråd mellan regeringen och kommunförbundet SKL.
Men andra och mindre delar av förslaget om AFA-pengar har dragit mer uppmärksamhet till sig, även långt utanför länet. Tio miljoner reserveras i investeringspengar för att köpa en liten andel i någon vindkraftpark. Bara ordet vindkraft räcker numera för att utlösa temperamentsfulla debatter. Ända uppe i Sundsvall har företrädare för landstingsmajoriteten gjort inlägg för att försvara sig mot kritik om vindkraft och annat. (Se citatrutan ovan.)
Ändå är inte vindkraften det mest notervärda i landstingets behandling av hur AFA-pengarna ska disponeras. Förslaget från M, C och KD att dela ut 20 miljoner som "bonus" till landstingets anställda är svåröverträffat som försök att vinna popularitet med valfläsk till enskilda personer. När denna kontanta utbetalning föreslås ske lagom till ett valår är avsikten minst sagt genomskinlig, och stärker inte förtroendet för förslagsställarnas politiska eller ekonomiska omdöme. Att det skulle, som det heter från de tre partierna, "stärka landstinget som en attraktiv arbetsgivare" är inte trovärdigt. Snarare skulle det kunna ge dem som väljer mellan olika arbetsgivare intrycket att det inte är så god ordning i detta landsting.
Tio miljoner av AFA-pengar i extra avsättning för bättre täckning för kommande pensioner är däremot ett förslag från M, C och KD som de kan motivera med landstingets balansräkning. Prognosen för kommande årsskifte är att landstinget då har knappt 1,9 miljarder avsatta för pensionsbetalningar, samtidigt som det finns över 4,4 miljarder i pensionsskuld som är upptagen som ansvarsförbindelse och inte medtagen i balansräkningen.
Om det sedan är bäst att ta de högst otillräckliga tio miljonerna just från att låta bli vindkraftinvesteringen är en annan fråga. I kommuner och landsting och privata företag köps andelar i vindkraft på grund av det sätt energibeskattningen fungerar när sådan elproduktion formellt ägs av användaren – men är tillräckligt liten för att ingen nettoförsäljning av el ska ske på marknaden. Som det nu är finns det en liten vinst att göra på sådan skatteplanering. Detta kan ju även ett landsting ha skäl att kalkylera med, som bland annat Eskilstuna kommun gjort tidigare.
Sett ur annan vinkel belyser det dock framför allt att det vore bra med en ordentlig översyn av energibeskattningen. Den borde ha tydligare styrverkan för att hålla nere koldioxidutsläppen, men samtidigt bli mer enhetlig och konsekvent, med mindre av sådana godtyckliga inslag som att premiera att landsting skaffar ägarandelar i vindsnurror i stället för att uppträda som en vanlig storkund på elmarknaden.