I samband med det etiopiska nyåret gav regimen i går amnesti åt omkring 1 900 fångar. Bland dem fanns de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. De lämnade fängelset i måndags.
Den 1 juli förra året greps Persson och Schibbye i Ogadenprovinsen. De ville söka information om och belysa regimens övergrepp mot befolkningen där. Många journalister före dem hade också försökt och gripits men förpassats ut ur landet. Persson och Schibbye ställdes dock inför rätta, åtalade för att ha tagit sig in i Etiopien på ett olagligt sätt och för att ha haft samröre med och stött gerillarörelsen ONLF. Strax före jul föll domen: elva års fängelse, som i måndags förvandlades till benådning efter 14 månader.
Den etiopiska staten kallar det som Persson och Schibbye ägnade sig åt för terrorism. I Sverige kallas det för journalistik – att söka information som utmynnar i ett reportage som avslöjar missförhållanden. Även om politiker och andra makthavare inte alltid uppskattar vad den grävande journalistiken hittar, så skulle ingen komma på tanken att kasta journalisterna i fängelse för att de har gjort sitt jobb. Deras jobb är att sätta strålkastare på sådant som annars inte nås av offentlighetens ljus. I Sverige kan man få Guldspaden för det – i Etiopien hamnar man i fängelse, ett ställe dit offentlighetens ljus inte når och från vilket man inte har någon möjlighet att rapportera.
Frisläppandet är först och främst en framgång för diplomatin. På sin blogg beskriver utrikesminister Carl Bildt i korthet hur regeringen har arbetat. Eftersom de båda journalisterna nu är fria får man anse att den strategi man valde också var rätt. Det har inte varit läge för svenska UD att rapportera om allt under processens gång eller resa högljudda krav på omedelbar frigivning.
Frisläppandet är också en seger för pressfriheten. Persson och Schibbye fick aldrig göra sitt reportage men deras fall har ändå riktat omvärldens blickar mot Ogaden och vad som pågår där. De två har mycket att berätta. Benådningen innebär dock att Persson och Schibbye tvingats be om ursäkt för en handling som var moraliskt riktig och som inte hade gett ett tillnärmelsevis så hårt straff i en demokrati. De smög visserligen in i Etiopien, vilket de också erkände, men någon terrorverksamhet ägnade de sig inte åt.
Den stora amnestin ska dock inte tolkas som att regimen mildrat sitt grepp om Etiopien. Det etiopiska nyåret brukar av tradition vara ett tillfälle att utfärda amnestier. Premiärminister Meles Zenawi är visserligen död, men än så länge finns ingenting som tyder på att det skulle få regimen att ändra sin syn på demokratiska fri- och rättigheter.
Den 23 augusti, tre dagar efter Zenawis bortgång, greps Temesghen Desalegn, chefredaktör på veckotidningen Feteh. Han anklagas för förtal av staten(!) på grund av artiklar om kritik mot regimen och om statens våld.
Det får inte glömmas. Även om Persson och Schibbye är fria är Etiopien långt därifrån.