I en paneldiskussion i riksdagens andrakammarsal gjorde han klart att han anser att denna alliansbildning är en olycklig förändring av de politiska samarbetsmönstren. Den kommer inte heller att kunna hålla särskilt länge, sade han.
Göran Persson jämförde med hur han själv som statsminister hade hämtat stöd från både vänster och de borgerliga. Uppgörelserna och det organiserade samarbetet i budgetfrågor, först med Centerpartiet och sedan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, var bara en del av regeringens bas i riksdagen. Han underströk att på ett annat stort område var regeringens verkliga underlag riksdagens EU-nämnd, med dess samförstånd mellan de borgerliga och socialdemokrater.
Det kan tilläggas att regeringen Perssons val att omväxlande stödja sig på partier till vänster och på borgerliga partier även skapade problem. Framför allt Miljöpartiet kom fram till att både en riktig regeringskoalition eller överenskommelser i riksdagens utskott nog kan fungera, men att det fick vara nog med halvgjorda koalitioner där alla skulle dela obehaget men socialdemokrater skulle ha samtliga ministerposter.
Ändå är det väsentliga saker Göran Persson tar upp. Att en koalitionsregering bildas av partier som tillsammans förberett sig kan gå bra. Men är det ett konstlat samförstånd kan det gå till oenighet och avgång. Beroende på hur de inblandade uppfattar den kan en allians ibland vara en tillgång men i andra lägen en låsning som hindrar parlamentariskt riktig regeringsbildning och lösning av stora frågor.
I samma panel i riksdagen i onsdags deltog Ola Ullsten (FP), i likhet med Göran Persson tidigare statsminister. Han pekade på att om en allians inte sköts rätt kan den i stället bli en bur. De båda tidigare statsministrarna är trogna anhängare av sina respektive partier. Men de ser att det även kan uppstå lägen där allianser som blivit hårt fastlåsta kan göra skada.
Riksdagen måste kunna klara situationer där ingen av två allianser har majoritet i kammaren. Regeringar måste kunna bildas som samtidigt kan lösa olika frågor där de politiska motsättningarna följer helt olika skiljelinjer. EU-frågorna för Göran Persson och energifrågorna för Ola Ullsten var endast möjliga att hantera tvärs över blockgränsen. Nya sådana frågor kan uppstå, även av orsaker som nu inte kan förutses.
Allianser kan vara till hjälp när de gör grupper av partier trovärdiga, realistiska och valbara som regeringsalternativ. Men de kan också stjälpa mer än hjälpa, i de fall där de gör ett alternativ mindre valbart i många väljares ögon och mindre regeringsdugligt ifall det ändå lyckas vinna ett val.