Dyra, demagogiska filmer, som spelar på fördomar eller på känslor och sänker nivån.
Men gammaldags affischer är ju inte heller oanvändbara. Miljöpartiet hör, i likhet med KD, V och FP, till de partier som har mindre pengar att göra film för. Det är inte hos MP utan från kvartetten S, M, SD och C som väljarna bör vara beredda på det påkostade och ibland det grova i fråga om propagandafilm.
Fast det går ju att säga en del om ett par av MP:s affischer.
MP saknar inte ståndpunkter, realistiska och mindre realistiska, som innebär minskade klimatskadliga utsläpp. Om det bara handlade om de förslagen skulle MP med rätta kunnat ha klimat som budskap på plakat. Att det skär sig beror på att MP:s mest betydelsefulla och välkända partilinje inte är att stänga stora kraftverk som släpper ut koldioxid.
Det är tvärtom. Så har det varit sedan partiet grundades. Stängning av kärnkraftverk, som har kraftigt minskat Sveriges och några andra länders beroende av fossila bränslen, förblir den mest orubbliga delen av MP:s ortodoxi. Det handlar då om så stora mängder elström utan klimatutsläpp från driften att det mesta av det mer klimatvänliga som skiljer MP från andra partier bleknar bort vid en jämförelse.
MP hyllar också ständigt tysk energipolitik, där kärnkraften stängs ned som de vill, men där baslasten i elsystemet i stället täcks av gigantiska kolkraftverk, förutom att de även byggt fast sig i beroende av Putingas. Däremot är det ingen hejd på MP:s årtionden av kritik mot den svenska energipolitik som gjort att Sverige trots sämre väder- och avståndsförutsättningar har omkring halva nivån av tyska klimatutsläpp. Sverige har, trots att vi har mycket kvar att förbättra, på så sätt blivit bäst av alla industriländer när det gäller förhållandet mellan landets produktion och koldioxidutsläppen från den produktionen.
En valaffisch från MP om skolan, om att eleverna borde "få tillbaka" sina lärare är än mer försåtlig. På bilden sitter en elev utan lärare omgiven av stora travar av prov och andra papper. Men då ska man veta tre saker.
En är att när det gäller att rekrytera nya, och välutbildade, lärare skilde MP ut sig från nästan alla andra partier genom att rösta nej till förstelärartjänsterna – det enda som med någon kraft åtgärdat att lönestrukturen hållit studenter borta från lärarlinjerna.
En annan är att MP ingick i den röda opposition som motsatte sig den nya lärarutbildningen med dess ökade kunskapskrav.
Den tredje är att affischens attack på prov och betyg som ska rättas är ett stöd till dem som motsatte sig att riksdagen med fler centrala prov och annat klämde fram handfast kunskap om vad grundskolan verkligen uträttade i fråga om läskunnighet, räknekunnighet och andra ämneskunskaper.
Länge hölls både föräldrar och politiker okunniga om resultaten därför att de inte mättes, eller mättes först i slutet av grundskoleåren. Detta tillstånd lade grunden till många av de brister i skolan som det nu tar tid att rå på. Motståndet mot centralprov och betyg har varit en genomgående linje hos dem som ville ha kvar grundskolan sådan den hade blivit efter 90-talet. De har då vädjat till en del lärares suckande över de arbetsinsatser som krävs när man ska veta vad skolan faktiskt presterar.
Det är den attityden MP vädjar till med affischen, och det man då ställer sig bakom är verkligen inte något elevintresse.