Rätten att plocka lingon till det egna syltkoket har hittills inte ifrågasatts. Men även de svenska lingon man köper på torget har ju plockats med stöd av allemansrätten, och med eller utan mellanhänder säljs de i vinstsyfte.
Vem kan tycka att det är fel? Jo, en domare i Högsta Domstolen. Torgny Håstad, nyligen pensionerad från domstolen och ordförande i Svenska Turistföreningen (STF) menar att när folk plockar bär och svamp och det inte är för enskilt bruk så har det inte med ”ursprunglig allemansrätt” att göra. Det skulle enkelt kunna ”förbjudas eller avgiftsbeläggas”, sade han enligt Sveriges Radio. I SvD har han skrivit att det kan ordnas med ”ett litet tillägg i brottsbalken”.
Det är dessbättre inte så enkelt. Riksdagen lär sätta sig på tvären. Där är det gott om ledamöter från landsbygdsvalkretsarna, perspektivet blir inte detsamma som i Högsta Domstolen.
Att plocka bär och svamp är inte bara ett fritidsnöje. Det kan vara en del av försörjningen. För att pengarna ska komma från konsument till plockare behövs ofta uppköpare, syltfabriker och grossister. Om man brottsstämplar den som plockar för att få en inkomst bryts hela kedjan, från hjortronmyren över syltkokaren till torghandlaren som säljer de norrländska hjortronen i plasthinkar på sörmländska torg och marknader.
Hur kan sådana förbudsförslag komma i omlopp? En förklaring är skandalerna med vissa bemanningsföretag som flugit in plockare från bortre Asien och sänt ut dem i främmande skogar där bären inte alls räckt till de inkomster som förespeglats.
Detta oskick har skildrats inte minst i Sveriges Radios serie om ”Vredens blåbär”. Det bör stoppas, genom mindre naiv visumprövning, fackliga motåtgärder och sanering av bärbranschen inifrån så att de oseriösa företagen stöts ut.
Däremot ska människor som vill plocka bär och svamp för att själva sälja till konsument eller överlåta till uppköpare inte bli olagligförklarade.
Att diskussionen tagit fart beror också på småföretagarna som ordnar naturturism med läger och arrangemang kring sjöar och forsar. Det har fått Lantbrukarnas Riksförbund att vilja inskränka allemansrätten och ge markägarna möjlighet att ta ut arrenden eller avgifter från turismen.
På goda grunder har då bland annat Svenska Turistföreningen invänt att det skulle kunna försvåra även för mycket småskalig, hänsynsfull naturturism som inte medför några egentliga störningar. Grunden måste i stället vara att verksamhet som skadar naturen eller medför nedskräpning redan är otillåten.
Miljöminister Andreas Carlgren (C) blev kritiserad när han under Almedalsveckan ville undersöka möjligheterna att inskränka enbart ”storskalig” bärplockning och naturturism. Problemet är att det knappast går att genomföra utan att motverka goda syften.
Det finns inga raka samband mellan missförhållanden och antalet liter bär eller antalet kanotister som paddlar i grupper genom skogssjöar och tältar mellan etapperna.
Säkrast är i alla fall att inte införa något vinstförbud för dem som plockar bären till andras lingonsylt.