Det gäller även landstingspolitiken och sjukvården. En landstingsman kan ha en hel del att kritisera i ett landstings verksamhet. Ibland är det just därför den förtroendevalde har kandiderat. Men det finns former för att påverka. Till de formerna hör inte polisanmälningar av landstingsstyrelsen, särskilt inte när det som styrelsen påstås göra fel är allmänt vedertaget över hela den offentliga arbetsmarknaden.
Landstingsman Anders Mansten i Nyköping är själv läkare i landstingets tjänst. Det kan bidra till att anmälan mot landstingsstyrelsen blir veckans och månadens 'snackis' i länets sjukvårdspolitik. Men utspelet kan inte räknas till de seriösa. Det väcker snarare frågor om hur den partigrupp Anders Mansten tillhör – 'Vård för pengarna' – vill bli uppfattad.
Som arbetsgivare är landstinget just arbetsgivare. Det är inte myndighetsutövning mot enskilda att landstingets förvaltningar leder och fördelar de anställdas arbete, tillämpar kollektivavtal, och använder sina arbetsrättsliga befogenheter. Kollektivavtalen i den kommunala – och även den statliga – sektorn utgår från civilrättslig lagstiftning som motsvarar det som gäller arbetsmarknaden i stort. Avtalen anger också former som arbetsgivaren ska följa ifall det blir fråga om arbetsrättsliga disciplinfrågor, som till exempel varningar.
Landstingsmannen i 'Vård för pengarna' bygger nu en polisanmälan på att en varning eller ett varsel om uppsägning inte skulle få delegeras till en sjukvårdsförvaltning då det borde ses som principiellt viktig myndighetsutövning. Om detta hade haft någon saklig tyngd skulle det för länge sedan ha rivit upp hur kollektivavtal och andra arbetsgivarfrågor hanterats under mycket lång tid.
Men trots detta har landstingsmannen klippt till med en polisanmälan mot landstingsstyrelsen för inget mindre än 'olaga hot'. Vart han tror att detta ska leda kan man undra. Inte bara läkare utan även poliser får ibland onödiga ärenden som tar tid från de riktiga arbetsuppgifterna.
Är detta en partiaktivitet eller solospel av en enstaka ledamot? Det är nog bäst för partigruppen 'Vård för pengarna' om det senare är fallet.
Men det är ju inte denna ganska nya, tämligen lokala partigruppering som var först med att låta uppseendeväckande eller utmanande bli en metod att skapa uppmärksamhet. Hur det sättet att bedriva politik kan spåra ur är den här polisanmälan ett tydligt prov på.
I frågor om förhållandet mellan arbetsgivare och anställda är det ett skydd för både verksamhetens intressen och de enskilda om de kan hanteras i samverkan mellan parterna, i detta fall landstinget och Läkar- respektive Vårdförbundet. Det är inget ofelbart system. Landstinget är inte heller ofelbart, den råa behandlingen av en läkare i Eskilstuna i en skriftväxling med Socialstyrelsen ledde till process, förlikning och beklagande. Men trots detta: Vare sig patienter eller personal skulle ha något att vinna på att arbetsgivarsidan, i en del för enskilda personer särskilt känsliga arbetsrättsliga personalfrågor, skulle bli bunden till att agera endast med politiska beslut ända uppe i landstingsstyrelsen.
Dessutom dömer ett parti sig självt som oseriöst – och omöjligt i samarbete – om uppseendeväckande aktioner sätts framför motioner, interpellationer och budgethantering. Det gäller särskilt om illa grundade polisanmälningar blir en del av agitationen.