Ett ovanligt svårt räntebeslut. Det sade vice riksbankschefen Per Jansson när han svarade på frågor i fredags, efter en föreläsning om penningpolitiken hos Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.
Det svåra beslutet väntar 2 juli, då Riksbanken nästa gång ska ta ställning till styrräntan och vad som ska sägas om hur man ser på utvecklingen framåt.
Att Riksbanken har en knepig sits beror på att hela Sverige har ett besvärligt läge, där den internationella konjunkturen drar något nedåt, medan rätt många på fastighetssidan beter sig med skulder och huspriser som om inga mörka moln kunde innehålla åskväder.
Bakom denna svårhanterade situation ligger en av det svenska skattesystemets allvarligare brister.
Bakom den ligger i sin tur den förlamning som efter tidigare politiska skeenden finns när det gäller allt som berör skatter och avdrag för hus och bostads- räntor.
Det kommer att bli nödvändigt att ta i detta problem i åtminstone någon ände – och med åtminstone något eller ett par verktyg. Det behöver också göras med små steg i taget, men med långsiktig målmedvetenhet.
Risken för att en skuldbubbla annars ställer till stor ekonomisk oreda har funnits länge och den minskar nu inte i Sverige utan tilltar i stället.
Per Jansson tillhör inte kändisarna och linslössen i det offentliga livet, han är snarare en doldis, som vice chef på Riksbanken under Stefan Ingves.
Men det han sade i fredags är både en problembeskrivning och en varning som många förhoppningsvis lyssnar på.
Han påpekade att det nu å ena sidan är en tendens till att det ekonomiska läget försämras. Det talar för en sänkning av räntan, så att den redan expensiva penningpolitiken blir än mer expansiv. Men samtidigt syns det att riskerna tilltar vad gäller privatpersoners skuldsättning och bostadsmarknaden. Att "bostadspriser tenderar att ta fart igen" är ett tecken på detta.
Om Riksbanken sänker räntan kan den alltså underblåsa en ytterligare stegring av bostadspriser och skuldsättning som ökar riskerna för att det går dramatiskt illa.
Till att börja med skulle det vara nyttigt om det, både i den politiska och ekonomiska debatten och hos privatpersoner och bankfolk, visades större förståelse för den beslutssituation Riksbanken har.
Det skulle i så fall leda både till en ökad försiktighet med att ta på sig stora skulder och till en bättre insikt om att politikerna kommer att behöva ändra i skatteregler för att lösa upp det dilemma som Riksbanken gång på gång hamnar i.
På riktigt kort sikt är det förmodligen lättast att tvinga banker och bostadsinstitut att öka de s.k. riskvikterna för bostadslån, så att de måste antingen dämpa utlåningstakten till bostadsmarknaden eller tärka sin riskkapitalbas.
Men skattesystemet premierar alltför mycket skuldsättning och ökar risknivån i ekonomin. En väg är att stegvis sänka skattesatsen på kapital ett stycke, och samtidigt ta bort de förmånsregler som gynnar vissa slags kapitalinkomster med lägre beskattning är den normala.
Avdragens värde blir då något mindre, och det motsvarar en räntehöjning – men utan att Riksbanken behöver göra en riktig höjning som slår mot före- tagande, investeringar och jobb.