I helgen fattade Miljöpartiet beslut om att friskoleföretag i sin bolagsordning ska skriva in att syftet med verksamheten inte är att ge vinst. Nästan samtidigt fattade LO-kongressen beslut om att sätta stopp för vinster inom vård, skola och omsorg. Tidigare har Vänsterpartiet sagt nej till vinster i välfärden.
Debatten – som grundas i uppfattningen att skattepengar inte ska försvinna ner i privata fickor – är på ett sätt förståelig. Det är upprörande när riskkapitalbolag som Carema för ut stora summor ur landet från vinster som har gjorts från driften av äldreboenden. När detta blev känt blev det också upphovet till debatten.
Men debatten som förs är populistisk och i allra högsta grad oprecis. De som nu fattat beslut om att vinster inte ska få göras när skattepengar är inblandade måste avkrävas svar på flera frågor.
Ska alla vinster som privata entreprenörer och/eller leverantörer till offentliga sektorn förbjudas? Om nej – varför ska vinster få göras inom vissa sektorer och förbjudas inom andra? Hur är det tänkt att vinstförbudet ska övervakas och kontrolleras? Samt den kanske viktigaste frågan – hur har man tänkt sig att verksamheterna över huvud taget ska fungera?
Ett par exempel – ska privata tvätterier som anlitas av offentliga vård- och omsorgsgivare tvätta bara för att få sina kostnader täckta? Ska en leverantör av kontorsutrustning tvingas sälja till offentlig sektor för sitt inköpspris? Och vad ska däckfirman fakturera för vinterdäcken till de fordon som hemtjänsten använder?
Det finns skäl att också vända på frågeställningen. Om skattepengar inte ska omvandlas till vinster för privata företagare, så ska inte heller statliga eller kommunala företag gå med vinst. Inget offentligt ägt företag bör i konsekvensens namn ta betalt för sina tjänster så att vinster uppstår.
Dessa enkla frågeställningar och konstateranden visar att debatten om att förbjuda vinster med skattebetalarnas pengar är snedvriden och besluten att förbjuda vinster i välfärden felaktiga. Det samhälle som formas i ekonomier där vinster inte tillåts är ett samhälle som få av oss vill ha och där allmän välfärd knappast ens är ett känt begrepp.
I alla tider och i alla samhällen har vinstbegreppet varit centralt. Vinster driver faktiskt ekonomin och utvecklingen framåt. Så kommer det också att vara i framtiden.
Vad som däremot är intressant att diskutera är frågan om så kallade övervinster. Men också här krävs långtgående preciseringar såväl när det gäller procentsatser som hur sådana ska kunna kontrolleras. För redovisnings- och skatteexpertis finns det en mycket rymlig låda med verktyg, som – helt lagligt – kan användas för att minimera eller helt osynliggöra vinster.
Också detta talar för att debatten om vinster som görs med skattebetalarnas pengar är förenklad och snedvriden. Frågan är oerhört komplex och att ge de enkla svar som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och LO nu gjort är ren populism.