Den ökade valfriheten är bra och kan utvecklas ytterligare. Kritiken mot oskäliga vinster i välfärdsföretagen har lett fram till krav på ökad insyn i dem. Det är nu på gång.
I höstas gav regeringen en särskild utredare, departementsrådet Johan Höök på finansdepartementet, i uppdrag att ta fram förslag som moderniserar kommunallagen. Fokus hittills har legat på hur kommunerna bättre ska kunna kontrollera, följa upp och utöva tillsyn över verksamheter som utförs av privata aktörer.
En bättre ordning än den nuvarande ska också garantera allmänheten insyn i dessa privata, men offentligt finansierade, verksamheter. I fredags överlämnades ett delbetänkande till kommunminister Peter Norman.
I den allmänna debatten har det förts fram önskemål om att de som arbetar i privata företag som utför tjänster åt kommuner ska omfattas av offentlighetsprincipen. Det avfärdar utredaren som omöjligt. Information som kommunerna – och allmänheten – vill ha måste krävas i avtal och kan därför inte bli densamma som i renodlad kommunal verksamhet.
Utredaren kan tänka sig att normala krav i framtiden blir att information om personalen, dess kompetens och utbildningsnivå ska vara offentliga. Det låter alltför defensivt, vilket remissinstanserna i framtiden nog kommer att slå ner på.
Eftersom kritiken mot vissa välfärdsföretags höga vinster har dominerat debatten tar utredaren även upp den frågan. Han konstaterar att det inte är möjligt att kräva så kallade öppna böcker av privata aktörer i offentlig verksamhet. Anledningen är att det inte finns någon lagreglerad skyldighet för kommuner och landsting att redovisa ekonomin på enhetsnivå. Och då kan man inte kräva det av andra aktörer heller.
Därmed bör den debatten kunna avslutas. Bättre är att kraften läggs på att skapa ett regelverk som ger kommunerna möjligheterna att leva upp till det ansvar som de har.
Kommuner och landsting kommer med stor sannolikhet att resa ragg mot ett annat utredningsförslag. Nämligen att de blir skyldiga att informera allmänheten om inte bara sina egna verksamheter utan även om de som andra utförare har. Detta för att de som ska nyttja verksamheterna ska kunna göra ett välgrundat val av till exempel vilken skola barnen ska gå i eller vilket äldreboende som passar bäst.
Sådan information, så opartisk som den nu kan anses bli, är eftersträvansvärd. I dag har kampen om kunderna mest fått formen av ett reklamkrig. Och som i all reklamverksamhet finns det väsentliga saker som kan förtigas.
En omständighet som måste lösas, men som inte nämns i delbetänkandet, är problemet som uppstått alltför ofta under senare tid. Nämligen att skolföretag plötsligt finner att verksamheten är olönsam och därför lägger ner skolorna, varvid eleverna inte kan fullfölja sin påbörjade utbildning.
När en privat aktör drar igång en verksamhet måste ovillkorliga garantier lämnas så att inte de som valt att anlita ett privat alternativ mer eller mindre ställs på bar backe. Detta måste slås fast i en ny, tydligare och mer modern kommunallag.