På ett sätt kan förändringarna se blygsamma ut – sedan vårdval och möjlighet till privat drift infördes har antalet vårdcentraler i Södermanland ökat med något halvdussin. I hela sörmländska primärvården utgör nu de som landstinget inte självt driver en dryg tredjedel av hela antalet.
Valfrihet och konkurrens har gjort det lättare att ha en väl fungerande primärvård. Det som hände i Flen är det kanske tydligaste exemplet i det här länet. När landstinget var ensamt om att ha vårdcentral drogs man med långvariga bemanningsproblem i kommunen. En av länets första vårdcentraler i annan regi än landstingets öppnade just i Flen. Konkurrensen ändrade situationen, från en mindre väl fungerande gick Flen till två som fungerade väl.
En annan synvinkel på resultatet är hur länet klarar sig i SKL:s Öppna jämförelser. De större bekymren i länets hälso- och sjukvård finns där på helt andra ställen än primärvården.
Ganska uppmärksammat är att landstinget hamnat i topp vad gäller överbeläggningar på sjukhusen. Sådant kan bero på för få platser – dessa har reducerats på senare år – eller på att patienter kommer in onödigt ofta från primärvården och slussas vidare onödigt långsamt till hemsjukvård eller kommunal äldrevård.
Dessutom visar SKL:s tabeller en hög kostnadsnivå i förhållande till vårdprestation (räknad i så kallad DRG-poäng), inom den somatiska – det vill säga kroppsliga – specialistvården.
För primärvården är tvärtom de öppna jämförelsernas bild att Sörmland presterar i närheten av riksgenomsnittet: Ibland något sämre som i förväntad väntetid. Men i annat ett stycke bättre, som i patienters förtroende för primärvården, läkartid inom utsatt tidsgräns samt några kvalitetsmått för en så viktig sak som diabetesvården.
Övergången till konkurrens och valmöjlighet mellan vårdcentraler hör nära ihop med att primärvården nu i alla landsting styrs med prestationskrav och ekonomiska ersättningsmodeller, som gäller lika för landstingsägda och privata vårdcentraler.
Det är i själva verket dessa ersättningssystem och regelböcker som avgör mycket av vårdkvaliteten. En riktig utformning kan motverka att felriktade drivkrafter får vårdcentraler och personal att underbehandla, överbehandla, attrahera lättbehandlade patienter eller skicka onödiga remisser till specialistkliniker. Alla dessa felbeteenden kan i hög grad förekomma även där all sjukvård är landstingsägd – eller statlig för den delen.
Landstingets hälsovalschef Asghar Farahani Shiviari underströk helt riktigt i gårdagens tidning att det viktigaste inte är vinsten utan vilken vård som levereras. Det avgör vad förbrukade skattepengar ger till patienter och skattebetalare. De har mycket att vinna på att primärvården ersätts för sitt arbete så att den anstränger sig för att förebygga sjukhusvård, med folkhälsoarbete och med att själv utföra prover och behandlingar.
Vad man presterar beror också på hur svår arbetsuppgiften är. Befolkningens yrken, sociala förhållanden, ålder och livsstil skiljer sig en hel del mellan länen, och vården i Sörmland har inte den lättaste uppgiften.
Dödligheten i länet av orsaker som är påverkbara med hälsopolitik ligger relativt högt i Sörmland. Det säger inte att sjukvården, som allmänt har hög kvalitet i Sverige, är särskilt dålig i länet.
Uppgiften är ju svårare än i Småland eller Stockholm. Men detta är också ett skäl att ha en stark primärvård, som förebygger ohälsa och avlastar sjukhusvården. Där har tillkomsten av privata vårdcentraler medfört framsteg.