Mordet på Boris Nemtsov är en stor förlust för dem som vill se ett Ryssland utan Putin.
Nemtsov var aldrig en samlande gestalt för oppositionen. Trots att han var en omutlig politiker stammar hans kändisskap från ett 1990-tal som de flesta i Ryssland i dag förknippar med ekonomisk kris och gangstervälde.
Nemtsovs tillgång var en annan – hans goda kunskap om ryska samhällsförhållanden och hans debattskicklighet. Han levererade den vassa analysen, de korta argumenten och var en effektiv ambassadör utomlands för rysk demokratirörelse. Det är svårt att se vem som kan ersätta honom i den rollen.
Vilka genomförde mordet? Den frågan kommer inte att få ett sanningsenligt och uttömmande svar så länge Vladimir Putin styr Ryssland. Så är det med politiska mord på oppositionsaktivister i polisstater. Så har det blivit med en rad sådana mord i det moderna Ryssland.
Men det är inte svårt att rikta ansvaret. Nemtsov sköts ihjäl på Rysslands hårdast bevakade område – ett par hundra meter från Kremls mur. Han stod med största sannolikhet under övervakning av säkerhetstjänsten. Om det vittnar hans tidigare läckta telefonsamtal. Och övervakningen av honom var rimligtvis skärpt denna helg, med tanke på den stora protestaktionen på söndagen.
Ändå har ingen gripits för mordet.
Men ansvar här handlar inte bara om vem som höll i vapnet, vem som gav ordern och vem som eventuellt tittade bort. Med invasionen av Ukraina klev Putin inte bara över en röd linje i internationella relationer. Han tog inte bara ett steg som upplöser alla legala och moraliska begränsningar för vad Ryssland tillåter sig göra mot andra stater. Kriget har även öppnat för en helt ny oförsonlighet mot regimkritiker på hemmaplan. Oenighet med Kremls kurs definieras nu av regimen inte bara som en på alla sätt förkastlig politisk hållning. Dissidenter stämplas som västagenter och landsförrädare.
Putin satte dagordningen i sitt linjetal 18 mars, då annekteringen av Krim formaliserades i rysk lag. Presidenten använde orden "femtekolonn" och "nationalförrädare" i samma andetag som han talade om konfrontationen med väst. Dmitrij Kiseljov, ökänd tv-propagandist och Putinutnämnd nyhetsbyråchef, förklarade strax därefter att Putin därmed hade "legaliserat" användningen av ordet femtekolonn.
Aggressionsnivån mot dissidenter har höjts såväl i den statskontrollerade etern som på andra håll i offentligheten. Sedan en tid finns sajterna "Förrädare" och "Femtekolonn" där regimkritiker listas, däribland Nemtsov. Porträtt med oliktänkande, försedda med samma epitet, hängs upp på offentliga platser av regimskapade organisationer. De hårda ryska lagarna mot hets och uppvigling tillämpas inte här.
För den som omfattar dessa statssanktionerade värderingar finns lite utrymme för debatt. Den politiska striden står på liv och död och en god rysk patriot blir den som skyddar landet mot förrädare. Oppositionella blir lovligt villebråd, människolivets värde devalveras.
Ansvaret finns i toppen. Det var Putin som satte normen, det var han som släppte loss hatet och fortsätter underblåsa det. Putin har Nemtsovs blod på sina händer.