Det brittiska rättssystemet, med dess svaga ställning för det fria ordet i förtalsprocesser, gör att advokater och ekonomiavdelningar gör nedtystningsjobbet åt Putin och åt oligarker.
Den ansedda veckotidningen The Economist avslöjade för en vecka sedan att en akademisk bok, av en känd professor och Rysslandsforskare, Karen Dawisha, inte kan ges ut på ett av Storbritanniens mest kända och prestigetunga bokförlag, Cambridge University Press.
Bokens ämne är korruption på hög nivå i Ryssland. Författaren har fått en rad böcker utgivna just hos Cambridge University Press. Men hon har fått skriftligt på att den här boken vågar de inte ge ut.
Den uppges innehålla konkret information om att president Putin omges av en krets kriminella oligarker som han kan använda sig av och som han under sin politiska bana vårdat relationerna till. Vad av detta som är sant eller inte går inte att säga här, fastän uppgifter av detta slag cirkulerat länge – den enkla anledningen är att censurerad eller undertrycket bok inte kan läsas och därmed inte heller bedömas.
Orsaken till att förlaget inte vågar, och att troligen ingen annan i Storbritannien heller vågar, är att brittisk lag ger väldiga möjligheter att i civilmål vålla så stora kostnader att även ekonomiskt starka företag viker sig och inte trycker. Lagstiftningen har visserligen på förslag av nuvarande regering i London gjorts något mindre ofördelaktig för den som blir stämd i ett förtalsmål. Men där finns inte den svenska skyddsregeln att publicering ska vara straffbar, och att skadestånd därmed endast kan utdömas efter att tryckfrihetsjury med kvalificerad majoritet funnit publiceringen brottslig.
Eftersom den som använt det fria ordet i England i stället måste i hög grad bevisa sin oskuld i förtalsmål, får de som har mycket att dölja och mycket pengar ett övertag. Advokatkostnaderna för den som tar risken att ändå trycka skjuter snart upp till mångmiljonbelopp.
Oavsett vad som kan finnas av sanna och för Putins krets besvärande information i boken är den ekonomiska risken för förlaget sådan att blotta hotet om en civilprocess, från en oligark med egna pengar eller ryska statens finanser i ryggen, räcker för att den reella censuren i London ska vara ett faktum.
Förmodligen kommer boken i stället att ges ut i USA. Förlag och författare är bättre skyddade där. Men erfarenheterna av Putinväldet och dess understödjares ekonomiska verksamhet gör att det är flera saker som behövs för att skydda inte bara Ukraina utan även Västeuropas demokratier.
Det behöver bli svårare för skurkstater och skurkoligarker att använda sig av västs finansmarknader och bolagsregister. Flera länder, inte bara Storbritannien, behöver också stärka sitt skydd för det fria ordet, så att journalistik och bokutgivning inte längre begränsas av en juridik som ljusets fiender i Moskva och på andra håll kan betala för.