De har hittills inte gett mycket. Huvudorsaken är bristande vilja att mötas i kompromiss över blockgränsen. Med en sådan inställning bli förhandlingar tillfällen att langa fram taktiska skenbud. De ska låta bra i en del intressegruppers öron, men vara tillräckligt aviga för att man inte ska riskera att hamna i realförhandlingar.
Menar man däremot allvar så gäller – då man kommer in på bostadspolitikens större ekonomiska frågor om skatteregler, byggsubventioner, bostadsbidrag och statsbidrag till kommuner – att det som görs måste gå ihop med en ekonomisk politik för fler i arbete och för effektiv kapitalanvändning.
Det är där, inte i en snävare avgränsad bostadspolitik, som de svårare låsningarna finns. Ränteavdrag och reavinstskatter är delar av kapitalbeskattningen. Dess avsevärda brister i likformighet och neutralitet påverkar bostadsfrågorna. De är samtidigt andra sidan av ett ännu allvarligare problem, en hård överbeskattning av arbete.
De finansiella villkoren för ägande av bostadshus är gynnsamma så att de ger stora spänningar mellan boendeformer och regioner. De som har något bättre eller rentav höga inkomster beskattas så hårt för arbete att det stör hela samhällsekonomins funktion
Men de kompenseras i hög grad av just förmånsregler för välbeställdas bostadsägande. Dessa i sin tur inverkar på bostadsbyggandets omfattning och överbetoning av mycket hög standard,
Det är en svår ekvation. Den kräver bred kompromiss och vilja att ta fördelningspolitiska hänsyn. Många snäva särintressen ligger på lur för att riva och klösa dem som visar beredskap att ta i problemen.
En viktig öppning gavs dock i ett gemensamt utspel om en bred skattereform från representanter för LO och SACO. Jan Björklund (L) uttalade sig då för ett försök att nå en bred uppgörelse om en sådan reform. Det möttes först med en del intresse, men vare sig regeringen eller en del andra allianspartier har visat verkliga tecken på att vilja försöka.
Detta läge av rädsla för närkontakt kan blockera även de bostadspolitiska samtalen. Ett slags bud i en DN-intervju med Erik Ullenhag (L) i finansutskottet vittnade snarast om en beklaglig uppgivenhet, med delförslag som var klart oförenliga med en skattereform av det slag Jan Björklund förordat:
Skärpta marginalskatteeffekter genom ökade bostadsbidrag fördjupar befintliga problem i skattesystemet
Samma sak med ännu större snedvridning av kapitalbeskattningen genom ensidig sänkning av reavinstskatt på just bostäder
Myten att den nu avgångne Mehmet Kaplan visade meningsfull förhandlingsvilja om skatter men smälldes på fingrarna av finansministern har att göra med ett hugskott med likartade, om än värre, brister. Där skulle ränteavdragen – för bostadslån – fimpas, i ett byte mot nollad reavinstskatt för bostadsvinster.
Den hårda arbetsbeskattningen skulle därmed lämnas orörd.
Det skulle bli svårare att äga
Men de som redan gjort vinster på äldre hus skulle gynnas ännu mer.
Och kapitalbeskattningen bli ännu mer fylld av undantag och särregler.
Alla avvikelser, privilegier och sneda regler kan hyllas av åtminstone några lobbyister. Men även i bostadspolitiken gäller att det är svårt att få något att bli bra innan det grundläggande kommit på plats vad gäller skatterna på arbete och kapital.