Fristadstorget är en skamfläck – brokig arkitektur, busskaos och en central yta som växlar mellan campingplats och öken. Eskilstunas mittpunkt förtjänar ett bättre öde. Allt som blivit fel med torget kan inte göras ogjort men mycket kan förbättras.
Därför är det svårt att instämma i den mest högljudda kritiken mot planen för Fristadstorget. Det må finnas mycket nostalgi kring runda kiosken, men det är svårt att förena en större förändring av torget med kioskens bevarande. Kioskrivning ingick också i det förra torgförslaget, Lena Marjamaas Flow från 2005.
Torget skulle också tjäna på en prydligare torghandel vad gäller innehåll, placering och utseende, för att komma bort från dagens ordning som ofta påminner om camping eller tältläger som täcker hela torget. Kommunen kan och bör ställa strikta estetiska krav på torgställningar, av samma skäl som myndigheter i så gott som hela världen reglerar husfasadernas utseende.
Den borgerliga oppositionen är inte särskilt konstruktiv. De fyra partierna säger nu nej till ombyggnad av kostnadsskäl och för att invänta en helhetslösning för busstrafiken. Det kan låta som klok varsamhet, men Alliansen har aldrig brunnit för en ombyggnad av torget, alltid sett denna prioritering som fel och alltid sagt nej. Nu väljer man följdriktigt att ställa sig vid sidan av förändringsprocessen i stället för att försöka påverka den.
Med det sagt måste inte den nuvarande planen för Fristadstorget omfamnas. Tvärtom är det lätt att se problem i såväl utformningen som beslutsprocessen.
Den främsta bristen med det tilltänkta nya torget är dess hårda anpassning till sommarförhållanden. Den enorma öppna torgytan, gräsmattan och dammen kommer till sin rätt några få varma veckor. Övrig tid på året riskerar torget att bli än mer ödsligt än i dag, medan dammen och gräsmattan kan på hösten och vintern förvandlas till något ganska otrevligt.
Frågan har behandlats så snabbt att många inte har hängt med. De inslag som har gett de starkaste protesterna – kioskens rivning och torghandelns förändring – fanns visserligen i det program som presenterades i december 2011. Men det är en sak att spalta upp utgångspunkter, en annan att presentera en helhet, visa hur det blir. När ett gestaltningsprogram, utarbetat av tjänstemän, lades fram i maj var allt låst, utrymmet till förändring var obefintligt. Och av någon anledning har den politiska majoriteten valt att inte debattera och besluta om Fristadstorgets utseende i fullmäktige, utan föredragit stadsbyggnadsnämndens slutna rum.
Denna ledarsida har mycket länge förespråkat en ombyggnad av Fristadstorget. Vi argumenterade för det före arkitekttävlingen och kritiserade kommunledningen för beslutet att lägga en beslutad ombyggnad på is.
Vi förordade byggstart under senaste lågkonjunkturen, när byggpriserna var låga, föreslog tidigt den nu valda lösningen med en bussterminal vid järnvägsstationen och invände när majoriteten ville låta Fristadstorget vänta till efter Kungs-gatans ombyggnad.
Därför välkomnar vi att spaden snart sätts i marken. Allt som kan tänkas komma i stället för det nuvarande Fristadstorget blir ett lyft. Men det vore bättre om de 65 investerade miljonerna gav ett torg som levde året om, och om färre människor kände sig brutalt överkörda.