Risk för regeringskris. Ett splittrat eget parti. Motstånd från oppositionspartierna FP, KD, C och V. Och så det tal som utrikesminister Margot Wallström (S) aldrig fick hålla inför Arabförbundet, varefter organisationen efter saudiska påtryckningar fördömde Sveriges kritik av förtrycket i Saudiarabien.
Att förnya det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien blev till sist politiskt omöjligt för statsminister Stefan Löfven (S). Tisdagens besked om att detta nu avslutas var på alla sätt välkommet.
Sedan avtalet 2005 slöts av regeringen Persson (S), med stöd av Moderaterna och Centern, har det varit problematiskt. Handel med krigsmateriel, speciellt när så sker med stater som inte direkt är bäst i klassen vad gäller mänskliga rättigheter, innefattar många moraliska och strategiska dilemman.
Samtidigt kvalade Sverige 2013 in som världens tredje största vapenexportör per capita, efter Israel och Ryssland. Cirka 40 procent av de svenska vapenförsändelserna adresserades då till icke-demokratier.
För industrin och utvecklingen av den inhemska försvarskapaciteten är Sveriges vapenexport viktig. Många företrädare inom näringslivet tycks också se denna som en dörröppnare för ett bredare handelsutbyte, vilket inte minst syntes i den debattartikel i Dagens Nyheter där 31 näringslivsföreträdare tog ställning för en förlängning av Saudiavtalet.
Två av dessa ingår i Stefan Löfvens omhuldade "innovationsråd". Också IF Metalls ordförande Anders Ferbe har försvarat avtalet och uttryckt oro för att svenska jobb skulle gå förlorade om det sades upp.
IF metallaren Löfvens huvudvärk inför allt detta har varit svår och resulterat i det vacklande som vi under de senaste veckorna fått bevittna. Till sist blev han ändå tvungen att landa rätt, men av regeringspartierna är det Miljöpartiet som med sin konsekventa hållning framstår som den stora vinnaren.
Fast hur ska då Sverige förhålla sig till vapenexporten framöver? Är ett införande av ett så kallat demokratikriterium det enda rimliga?
Inte nödvändigtvis. I den komplexa värld vi lever i måste även demokratiska stater ibland samarbeta militärt med länder som inte uppfyller högsta demokratiska standard. Förhoppningsvis kan den parlamentariska utredningen om skärpt vapenexportkontroll, som nu närmar sig sin slutpunkt, bidra till att hitta en god balans i frågan.
Klart redan i nuläget är dock att Saudiavtalet aldrig borde ha undertecknats eller förlängts. Saudiarabien är en brutal förtryckarregim där homosexualitet är belagt med dödsstraff, kvinnors rättigheter är obefintliga, likaså yttrandefriheten och all opposition undertrycks.
I extremfall som dessa är det svårt att se något som skulle kunna rättfärdiga export av krigsmateriel, allra minst rena handelsintressen.