Det var alltså upplagt för smash när Jan Björklund klev upp på Almedalens scen igår. Så han smällde till, med något av ett programtal som lika gärna kunde ha hållits ett valår. Det var en blandning av gammalt och nytt, allmänt pekande på problemområden och konkreta förslag. Tydligt, ideologiskt, konfronterande, svart mot vitt – Björklundskt med andra ord.
Och allt läst från en teleprompter som håller talarens blick riktad mot publiken, men som av någon anledning fortfarande är en raritet i svenskt politik.
Björklund definierade liberal rättvisa som lika möjligheter och kontrasterade mot en socialistisk rättvisa som han menade strävar efter att göra människor lika. Han talade om värnskatten, om arbetsrätten, om vikten att i pengar värdera ansträngning, företagsamhet och utbildning – även lärarnas och bibliotekariernas. Det handlade om Sverige som ett framtida internationellt centrum för naturvetenskaplig forskning.
Utbildningsministern passade även på, utan att nämna organisationen vid namn, att ge en känga till Svenskt Näringsliv och dess rapport med förslag om att försämra ekonomin för humaniorastudenter. Bildade människor bygger humana samhällen, sammanfattade Björklund kärnfullt.
Han muckade även gräl med Socialdemokraterna genom att åter ge dem skulden för problemen med den svenska skolan.
Jan Björklund visade alltså än en gång att han är en konfrontationspolitiker, en som älskar att blåsa upp åsiktsskillnader och provocera motståndaren. Det kan slå över i osaklighet, som när Björklund, inne på sin andra mandatperiod som skolansvarig, fortsätter frossa i pinsamma citat från Ylva Johansson (S) skolministertid 1994-1998. Eller när han buntar ihop och avfärdar socialister som idémässiga främlingar, utan att låtsas om den djupa samsynen mellan svenska liberaler och socialdemokrater under viktiga historiska faser, i allt från kampen för rösträtten till synen på välfärdsstaten.
Samtidigt är Björklunds förhållningssätt uppfriskande. Han påminner att konkurrensen om den politiska mitten inte måste betyda ideologiernas död.
Och så gårdagens viktigaste: Folkpartiets utspel om arbetskraftsinvandring, som också var med i Jan Björklunds tal. Förslaget att ge arbetssökarvisum till engelskkunniga personer med mastersexamen och företagare med startkapital, samt ge automatiskt uppehållstillstånd till gäststudenter efter avslutade studier, är ingen revolution i invandringspolitiken. Men det är likväl små steg i rätt riktning. Dörren till Sverige skulle öppnas ytterligare något. Fler människor från andra delar av världen skulle kunna skapa sig en framtid i vårt land. Det är liberalt.