Ledare: Rätt väg för Finland och för Sverige

I Finlands riksdag lämnade försvarsutskottet på tisdagen sitt yttrande om Nato till utrikesutskottet:

Under en kris skulle medlemskap i Nato stärka den nationella försvarsförmågan med betydande resurser – och förbättra Finlands försörjningsberedskap. Även i förebyggande syfte kan Natotrupper komma till Finland, när det handlar om att avstyra en rysk militär offensiv eller hot om en sådan. Medlemskapet skulle, anser utskottet, ”ansenligt stärka spärren” mot att utsättas för rysk militär påverkan.

Denna bedömning som görs i den finländska riksdagen, är också den som är väl grundad för Sveriges del. Det är också ett sådant svenskt ställningstagande som kan väntas inom kort, och som förtjänar brett stöd, i väljarkår och i riksdag.

Den beredningsgrupp med företrädare för riksdagspartierna som gjort en ny bedömning av det säkerhetspolitiska läget hade i måndags sammanträtt klart. Den lämnar sitt slutjusterade betänkande innan helgen, då Socialdemokraterna planerar att gå till beslut.

Att såväl regeringen som den socialdemokratiska partiledningen är inställd på att förbereda en Natoansökan inom kort – i samverkan med Finland och med politisk uppslutning över blockgränsen – har blivit allt tydligare. Skälen för detta är goda.

Orsaken finns i öster: Det ryska anfallskriget mot Ukraina och de långtgående, aggressiva anspråken som framfördes för att motivera kriget. Vare sig länder som förr var undertryckta av Sovjetsystemet eller Finland och Sverige skulle själva få välja sin egen säkerhetspolitik.

Ställningstagande i Finland och Sverige för att bli med i Natoalliansen kommer inte så plötsligt som på en del håll påstås. Besluten har påskyndats av den våldsamma upptrappningen av den ryska militära aggressionen mot Ukraina. Den har dock pågått sedan 2014. Men nära samordning med Natoländer har i Sverige och Finland förberetts under en följd av år. Militära förband och vapensystem är tekniskt samordnade med Natos, för att kunna operera tillsammans i strid.

Avtal om att vid behov ta emot trupp västerifrån i Finland och Sverige ingicks 2016. En rad gemensamma övningar har genomförts. Stegen som togs efter 2014, under Obamatiden i USA, var väl så avgörande som det ytterligare steg till medbeslutanderätt och fulla säkerhetsgarantier som nu förbereds.

Om allt detta gäller att Nato är en defensiv allians. Den är till för att avskräcka och att skydda sina medlemmar mot angrepp och erövring. Nato har inte i sina nya medlemsländer byggt upp styrkor som skulle vara i närheten av att kunna anfalla och ockupera ens delar av Ryssland.

Men styrkor som räcker för att avskräcka från och avvärja ryska angrepp är viktiga. Trupp från stora och små Natomedlemmar, på plats i små och sårbara Natoländer som de baltiska, är ett viktigt skydd mot kuppartade överfall – och mot eventuella illusioner i Moskva om att dessa länder kan underkuvas utan att Nato som helhet kommer till hjälp.

Säkerhet för Sverige kan inte finnas om inte våra grannländer också har säkerhet, genom nära försvarssamarbete med andra demokratier. Att Sverige och Finland följs åt in i Nato är ett förnuftigt vägval, i det nuvarande riskabla läget och för att det ska kunna bli lugnare tider därefter.