Inriktningen är i grunden riktig. I majoritetens förslag till ägardirektiv för kommunens bolag, finns ett uppdrag att låta privata aktörer ta över verksamheter i Parken Zoo och därmed göra dem oberoende av skattemedel. Resan har dock varit lång. För att nå hit krävdes ett antal år av affärsmässiga misslyckanden och prövning av flera andra vägar – en sammanslagning med Vattenpalatset, tillförande av branschkompetens i bolagsstyrelsen, en femårsplan för att vända besökssiffrorna och nå nollresultat.
”Att driva tivoli, restauranger, camping och nöjespark tillhör inte kommunens huvuduppgifter. Verksamheterna bör avyttras till privata aktörer som förbinds driva Parken Zoos nöjespark, tivoli och camping vidare”, skriver majoriteten i sitt förslag.
Det är tydligt, rätt och djupt ideologiskt. Det är ett principiellt ställningstagande om avgränsning av det verksamhetsområde som bör bedrivas i offentlig regi. För ett par år sedan var en sådan ansats otänkbar från en politisk majoritet i Eskilstuna där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ingick. Om Parkens ägandeformer skulle ändras, kunde det på sin höjd motiveras med ekonomi, inte med någon analys om gränser för det offentliga uppdraget.
Därför är det nu lockande att instämma i kommunstyrelsens ordförande Jimmy Janssons (S) maning till ett slut på den ideologiska striden om Parken Zoo. Det hör till krigets lagar att acceptera kapitulation.
Och självklart har Miljöpartiets inträde i majoriteten och den därmed ändrade maktbalansen i frågan spelat in.
Men majoritetens öppning av Parken Zoo för privata intressen är nu ändå begränsad. Djurparken ska även i fortsättningen drivas kommunalt. Logiken är inte alldeles klar. Jimmy Jansson säger i tidningen att majoriteten ”inte tror att det finns samma ekonomiska uppsida att låta marknaden kliva in där”.
Varför inte gå tillbaka till majoritetskoalitionens skrivning i förslaget till ägardirektiv? Varför ska kommunen driva en djurpark när restaurang, camping och tivoli inte anses höra till det kommunala uppdraget? Det går heller inte att veta vilka ”uppsidor” det finns och för vem förrän det hela har prövats på marknaden. Se på andra kommuner.